Lyckad satsning på form

Sanna Haverinen, 32, växte upp i Haparanda med mamma, pappa och storebror Fredrik. Hon har alltid gillat att rita och måla och såg fram emot de riktiga bildlektionerna på högstadiet. - De blev en besvikelse, inte alls som jag trott. Det fanns fina lokaler med drejskiva och ugnar men vi fick bara sitta och rita. När Sannas pappa sadlade om från lärare till försäljare av konstnärsmaterial öppnade sig nya möjligheter på hemmaplan och snart bestämde sig Sanna för att söka till Beckmans designhögskola. Egentligen skulle hon gå inriktningen mot grafisk form men arbetsproverna som var en del av ansökningshandlingarna tilltalade henne inte så hon valde att istället göra de inlämningsuppgifter som efterfrågades till formlinjen. Bildade designgrupp Under utbildningen märkte hon snabbt att hon trivdes extra bra ihop med tre andra tjejer och när de tagit examen bestämde de sig för att bilda en designgrupp tillsammans - defyra. I defyras nyöppnade showroom på Kungsholmen finns allt ifrån nytryckta kökshanddukar till jättekorvar i glada färger och en teservis som tillverkas i Japan. - Utomlands tas vi mer på allvar, de ser oss inte bara som fyra glada tjejer som gör färggranna saker, säger Sanna och berättar om japanen som ringde och erbjöd dem ett livslångt samarbete sedan han sett en del av deras produktion på Green room (ett "växthus" för nya designers) vid Stockholm furniture fair. Det samarbetet har hittills resulterat i äppelformade temuggar och fat som produceras och säljs framförallt i Japan, men även i Sverige. Pallar av gamla skidor En annan gång hade defyra gjort en installation på Nordic Light Hotel i Stockholm. Installationen bestod bland annat av pallar som tillverkats av gamla skidor och när det tyska sportklädesföretaget Patagonia fick syn på dessa ville de med kort varsel beställa 40 likadana pallar till sina showroom runtom i Europa. - Vi fick åka runt till alla tänkbara loppisar när vi snabbt skulle ragga fram en massa gamla skidor, skrattar Sanna och berättar att även släkt och vänner helhjärtat engagerade sig i jakten på arbetsmaterial. Samarbetet med släkten fortsätter ända in i verkstaden - designgruppen delar nämligen lokaler med Sannas föräldrar. Föräldrarna flyttade nämligen också till Stockholm sedan båda barnen blivit storstadsbor. Försäljningen av screentryck och konstnärsmaterial har flyttat till en butikslokal i centrala Stockholm och här har även Sannas sambo fått jobb som försäljare. Ska börja ställa krav Vi tar tunnelbanan hem till tvåan i Hökarängen där Sanna bjuder på kaffe och äppelcider. Hon berättar om den skruvade värld hon hamnat i som ny designer: - Man jobbar jättemycket, åker runt och bygger upp utställningar men får ingenting betalt. Tacken är att man bjuds på en prålig invigningsfest. Men nu har vi bestämt oss för att börja ställa krav. Det är inte bara bra för oss att få visa upp oss. Det är bra för dem som får visa upp oss också, säger Sanna och berättar att tjejerna precis står i startgroparna för ett samarbete med Eksjö museum och industrierna därikring. I det tidstypiska 1940-talsköket har väggarna fått en turkos nyans, Sanna gillar färg. Hallen är tapetserad i designgruppens egen trädtapet som heter Kinobori (klätterträd på japanska) och entrén lyses upp av en stor kottelampa som också fungerar som bord. Färgstarka tyger Blickfånget i Sannas kombinerade sov- och arbetsrum med futonsäng är den rad av färgstarka afrikanska tyger som döljer ett hyllsystem med förvaring. Det minsta rummet är parets TV-rum där Sanna själv tillverkat nya lampskärmar till bordslamporna som hon tyckte var trista. Här och där i lägenheten finns prov på Sannas konstnärliga sida, bland annat slutarbetet från Beckmans, som bestod av en serie cowboytryck. Alla bra på något När jag undrar om det inte känns jobbigt att hela tiden kompromissa med sina konstnärliga idéer eftersom alla i gruppen ska säga sitt svarar Sanna att det tvärtom finns väldigt många fördelar med att vara en grupp. - Alla är bra på något, alla har kontakter som vi kan använda oss av, någon har en släkting som kan svetsa. Om jag inte får utveckla mina idéer fullt ut en gång så vet jag att vi kan använda idén en annan gång. Jag tänker hela tiden på vad som är bäst för defyra. Laget är större än jaget - precis som i idrottens värld. Och just nu jobbar laget förutom med screentryckta kökshanddukar och tröjor också med något helt nytt; de ska framställa en kakelserie som de beräknas komma ut med i vår.