Ljuvliga drömmar

Luleå, har Gunhild Sandström bott sedan hon som 80-åring flyttade från gården i Bensbyn. Frånsett att en distriktssköterska kommer med medicin ett par gånger i veckan, och att dottern Stina samt -barnbarnet Fredrik med flera hjälper till med att handla, -klarar hon sig alldeles utmärkt på egen hand.  ? Det är bara benen som inte riktigt hänger med. I övrigt är jag pigg och har fått ha hälsan, säger hon samtidigt som huckle och bakglasögon åker på. Gunhild, som fyller 92 år i januari, börjar med att kavla ut mördegen som så småningom ska förvandlas till kakor med åkerbärssylt och sockerglasyr på. Det här har hon gjort många, många gånger. Att baka kakor har alltid varit inne för henne -under hela hennes långa och innehållsrika liv. Fortfarande bakar hon allt bröd hon äter och med stor glädje bjuder på, allt förutom tunnbröd. Det slutade hon med för några år sedan.  ? Det är bara om någon kommer och hälsar på som de kanske har med sig köpes. Annars finns det -aldrig köpesbröd hemma hos mig, säger den pigga 91-åringen bestämt. Köpesmat överhuvudtaget, skulle hon kunna säga. När undertecknad frågar om pizza eller hamburgare blir svaret blixtsnabbt:  ? Aldrig! Jag lagar hemlagad mat varje dag. I dag har jag ätit köttsoppa och Fredrik och Katarina -(dottersonen med sambo) har varit på lunch. Jag har alltid, och kommer alltid, att laga min mat så länge jag orkar. Då vet jag vad jag äter. ?Bara? sex sorter Kakor är inne igen och det är, kanske främst bland yngre, lite trendigt att bjuda på kafferep med minst sju sorters småkakor. Tänk då vilken ynnest det är att få komma på kafferep hos en tant som bakar -efter recept från 1920-talets senare del. Det innebär inte bara en stor smakupplevelse utan också ett gott samtal med en gammal människa som bland annat upplevt två världskrig, handlat smör och kaffe på -kupong och upplevt när kvinnor fick rösträtt. På några minuter är åkerbärskakorna färdiga och den fyllda plåten ger en skön doft som lovar mer. De nygräddade kakorna är sjätte och sista sorten som serveras på detta kafferep.  ? Det ska vara sju sorter egentligen. Det är bara sex. Jag hade tänkt göra brysselkex också, men jag orkade inte riktigt. Jag gjorde ett par-tre sorter i -helgen, men orkade inte mer, säger Gunhild lite -ursäktande samtidigt som gästerna nästan får lite dåligt samvete.  ? Det är ingen fara. Jag är förståndig när det -gäller arbete. Jag har alltid försökt att arbeta lagom -mycket, lugnar hon oss. Fem, sex eller sju sorter spelar ju ingen roll ? det är smaken och sällskapet som är det viktiga när man är på kafferep. Den här gången bjuder -Gunhild på -spröda och pepparkaksliknande bruna bröd, -smarriga dubbeldrömmar med smörkräm, väl-smakande mördegskakor, pikanta havrekakor, ljuvliga mazariner och mördegskakor med åkerbärssylt och glasyr som trängs på ett fat. Hon brukar också baka wienerbröd och anisbröd, bland mycket annat. Gunhild bjuder, förutom kokkaffe med dopp, -också generöst på några riktigt gamla recept här -intill. Recepten har hon samlade i gammal en blå bok från 1930-talet där skriften tagit lite stryk och sakta, sakta börjar bli otydlig.  ? Jag borde ha skrivit om recepten på nytt. De -börjar försvinna. Men det har inte blivit, säger hon. Receptet på bruna bröd är från 1920-talet och kommer ursprungligen från Gunhilds syster Anna som drev café i Luleå. Förutom recept på gott fikabröd ingår också bland annat en reseskildring i den blå boken.  ? Hä jer skräp ..., säger Gunhild och skrattar. Knappast troligt, snarare ett kulturarv. Smöret är hemligheten Hur mycket kakor åt man förr i tiden?  ? Förr i tiden åt man kakor till jul, påsk, mid-sommar och vid andra större helger, men även när man var i kyrkstugan och när man fick gäster. -Varsågoda och doppa nu! säger hon. Smör är nyckeln till framgång vad gäller goda -kakor. Att inte snåla med det som många är så rädda för.  ? Mazarinerna här, det är samma recept som -mördegen. Sedan är det två hekto riven mandel, ett och ett halv hekto strösocker och sedan ska det vara 45 gram smör, men jag har 150 gram smör. Det blir -godare förstår du, om man har riktigt smör. Man får inte vara så himla snål heller, så att det inte smakar något, berättar Gunhild entusiastiskt. Men som sagt, det finns de som är rädda för denna feta ingrediens.  ? Det finns en del som är så rädd för att ta en kaka för att de ska bli feta. Men de kan äta allt möjligt -annat ? inte sån där rejäl mat. Inte är det någon fara att ta en kaka då och då, säger hon med skärpa. Änka sedan 28 år Gunhild berättar att hennes dröm alltid varit att ha en matservering där man kan äta riktig husmanskost och få sig en kopp kaffe och fika efter maten.  ? Jag hade en dröm som aldrig blev sann. Jag -skulle ha velat ha ett ställe med sån där portionsservering med riktig husmanskost och så kaffe. Man kan inte laga bättre mat än husmanskost, säger hon. Det blev istället diverse andra jobb som exempelvis fem år på producenten (mejeriet) och arbetet med att fostra två barn; Stina och Anne-Marie. Hennes syster Anna hade ett café i centrala Luleå och hennes andra syster Lydia, hjälpte till med att servera där. Gunhild hjälpte också till med att ibland gå med en full korg vetebröd till dem som i sin tur sålde brödet vidare ute på stan. Gunhild, som efter sin make Bengts död för 28 år sedan levt ensam, minns också när hon för första gången som liten Bensbyflicka promenerade in till stan och fick gå till apoteket för att köpa bikarbonat.  ? Man satte en liten gnutta av bikarbonat i grädden för att den inte skulle surna så snabbt, säger hon och tillägger:  ? Dom där säger Fredrik är godast, säger -Gunhild och pekar på de mumsiga drömmarna med -smörkräm mellan. Det är bäst att prova en sådan också. 40 öre för mjölken  ? Hör ni doppa nu medan ni är på kafferep. Ni doppar ju ingenting! säger Gunhild och fortsätter att berätta hur det var förr i tiden:  ? Jag kommer ihåg att jag fick två kronor per dag när jag bakade tunnbröd. Det kunde vara från fem-sex på morgonen till sena kvällen. Men då ingick det mat i lönen. Två kronor ... Vad fick man egentligen då för två kronor på under sent 1930-tal och början av 1940-talet?  ? För en krona kunde man få en riktigt stor bit -falukorv. Jag minns när vi hade flyttat till Hertsön och köpte en stor falukorvsring för två kronor och 25 öre kronor, den åt vi av länge. 40 öre kostade en liter mjölk. För två kronor och 50 öre sålde Gunhild ett kilo rensade åkerbär.  ? Vi behövde lite extrainkomst då när min make Bengt låg i lumpen i 700 dagar och fick en krona per dag i ersättning. Havrekakor och bruna bröd är Gunhilds egna -favoriter bland kakorna. Men gräddtårta rör hon inte.  ? Jag har aldrig ätit tårta och aldrig varit något mycket för att äta det jag bakat egentligen. Det roliga är att baka och att ha att bjuda på om någon kommer på besök, säger hon. Och som sagt, hon bakar inte bara söta saker utan även matbröd.  ? Jag bakar nio limpor varje gång. Jag gör degen på morgonen och lägger mig en stund när degen får jäsa. Sedan bakar jag ut den. Hennes dag börjar ofta vid klockan 05.00. Men då går hon och sover igen efter att hon tagit medicin och ätit frukost.  ? Då sover jag ett par timmar. Det är skönt och det är bästa sömnen. Sedan äter jag alltid vid tolv och så lägger mig vid halv elva elva på kvällen. Du vet, jag ska höra alla debatter på TV. Det tycker jag om. God hälsa Frånsett att benen är slut på henne är hon mycket pigg och hänger med bra i vad som sägs på nyheter och i olika debatter. Hon blev ordentligt upprörd när hon såg TV-inslaget om att skolbarnen på Östra -Skolan i Luleå inte fick äta sig mätta.  ? Jag tycker att det är ynkligt att skolbarn inte får tillräckligt med mat. Likadant med de gamla, de ska ha riktigt med mat och