Linus: Adjöss, och tack för fisken

Först, vad är dealen med clownkostymen? - Jag trodde det passade, mediecirkus och så… Det kanske var dumt. Hur började historien om Puss? - Fredagsyran (den tidigare nöjespizzan varje fredag, red:s anm.) hade fått högt poäng i en läsarundersökning, sen snackade jag och Klas i mun på varandra på chefens kontor. Sen fick vi en egen redaktion på plan fem, jättestor ekorre och budget som gjorde att vi kunde hålla tre, fyra underbetalda frilansare om ryggen. Varför döpte ni den till Puss? - Fyllegrej. Vi tänkte att det lät lite personligare, lite trevligare. Sen hade vi hört om en annan tidning på sjuttiotalet som hette så. Det lät bra natten innan första numret skickades till tryck. Nu ska Puss läggas ner, men det skiter kanske du i? - Nej. Men du har ju stuckit från stan… - När jag slutade i somras var det för att bli vagabond ett tag. Jag lämnade en bilaga som precis hade börjat bli färdig. Ännu bättre blev den med Nina som kickade in med lite färska idéer. Och nu är det plötsligt slut. Finito. The fat lady sings. Det är nog ett tankefel. Vad då tankefel? - Jo, eftersom anledningen att vi fick dra igång en nöjesbilaga var att knyta unga läsare till just Kuriren. Den som vant sig vid en tidning väljer också att prenumerera på den när han eller hon blivit tillräckligt gammal för en prenumeration. Det är ett resonemang som de flesta tidningar använder för att motivera satsningar på ung läsning. Okej, men vad är tankefelet? - Att framtidens prenumeranter lika gärna kan välja konkurrenten framför Kuriren. Och då har förlustaffären Puss varit till nästan ingen nytta. Ekonomiskt sett alltså. Bilagan har varit till enorm nytta för alla som läst den, varje vecka som Puss kommit har varit en bra vecka. Okej, vissa nummer har varit kassa, men de flesta har varit bra. Som ett lyckat one-night-stand ungefär; oväntat och trevligt. Vad kommer du minnas? - När vi startade ett politiskt parti, Pusspartiet. Eller alla gånger som vi fått kolla med vår chef om en tvivelaktig text var okej att trycka. Och just det; när marknads-Kent ville köpa tidningsställ för typ 70.000 spänn. När jag tänker på det kanske Puss har levt klart. Att det är dags att lämna plats för något nytt. Namnet var lite halvkasst ändå och jag har ju faktiskt sagt upp mig och flyttat. Men jag kommer verkligen att sakna Puss, min onsdagsläsning, min papperskompis. Om jag fortsätter nu kommer det bara bli melankoliskt… Vi avslutar och säger inte so long, bara goodbye… forever. Är du inte lite väl dramatisk? - Jag trodde det var grejen med en sån här avslutande intervju, men okej: adjöss, och tack för fisken. Det har varit en grymt kul resa.

Linus: Adjöss, och tack för fisken

Linus Höök, som var redaktör för Puss, gör tillbakablickar om tankefel och annat som kan bli fel.