Poledance eller polefitness är en ganska ny träningsform som ännu inte riktigt nått upp till våra breddgrader. De få norrbottningar som tränar poledance måste åka långt - den närmaste studion finns i Umeå. Alla kan inte göra som Linda som har skaffat sig ett eget poledancerum.
Det var när hon såg instruktören Zaida Wiss uppträda med sitt poledancenummer i TV-programmet Talang för två år sedan som hon visste att det där var hon tvungen att testa. Senare kom hon i kontakt med en tjej som hade tränat hos Zaida och som hade en egen stång och där skulle hon få prova.
Hon blev fast direkt och för ungefär ett år sedan kunde hon äntligen montera upp sin egen stång.
- Jag har till och med gett den ett namn. Han heter Pouley och är min trygga danspartner. Det är aldrig han som tappar mig utan jag som tappar honom ...
Det har hänt att Linda har ramlat när hon har övat. Hon har aldrig slagit sig riktigt ordentligt men några blemmor och blåmärken hör till sporten, säger hon.
- Visst kan man göra sig illa men jag är egentligen väldigt försiktig och tar god tid på mig. Det är bara att resa sig upp igen. Att det sedan uppstår blåmärken av friktionen av stången är något man vänjer sig vid. Det kan kännas som "tusen nålar" i början, men huden vänjer sig allt eftersom.
Innan Linda började med poledance var det inte mycket hon gjorde - eller snarare kunde göra.
- Jag hatade verkligen all form av träning. Jag var ganska underviktig - en riktig tunnis - och hade inte en synlig muskel någonstans på kroppen. Jag blev slut bara av att gå upp och ner i trappor. Att jogga eller gå på ett spinningpass eller zumba var omöjligt.
Kontakter via bloggen
Att vara späd och svag är något Linda har kämpat med hela sitt liv men i och med att hon började med "pole" har hon byggt muskler, börjat äta mycket bättre och gått upp i vikt. Hon har också börjat jogga.
- Nu kan jag gå på ett träningspass om jag vill, förut skulle jag aldrig ha orkat. Förutom att jag blivit starkare har jag också fått bättre koordination.
På sin blogg har hon kontakt med både dem som redan är "frälsta" och med dem som är nyfikna på sporten. Hon har också flera exempel på tjejer som har fått bättre hälsa, några som har varit överviktiga och som har lyckats gå ner i vikt genom poledance.
- Jag tror det är viktigt att hitta det som motiverar en själv, vare sig det är ridning, poledance eller ishockey.
Linda vet att det finns ett intresse i länet för träningsformen. Många hör av sig till henne och vill gärna komma och testa. Hon har också tagit sig an en elev som hon ska lära upp i grunderna.
- Det är väldigt beroendeframkallande ... det finns dem som pendlar från Luleå till Umeå bara för att träna men det är lite väl långt bort för de flesta. Gymmen ligger lite efter här ...
Tråkig stämpel
Linda tror att det här är mer än bara en fluga. Många som inte är intresserade av traditionell styrketräning har hittat sin grej i poleträningen.
Det enda grumset i glädjebägaren är att det finns dem som associerar till andra, mer lättklädda aktiviteter än motion och träning, när poledance kommer på tal.
- Ja, det är en jättetråkig stämpel. Jag klär ju aldrig av mig för någon. Men jag har stött på en del lustiga reaktioner när jag har berättat vad jag håller på med. De allra flesta blir bara nyfikna och vill veta mer. Tjejer tar det i regel bättre än killar. Jag har till och med blivit utskälld för att jag "förstör" stripteasen ...
Visserligen har de som tränar pole inte heltäckande klädsel. Det skulle inte fungera, förklarar Linda. Anledningen är att man behöver friktionen som uppstår mellan hud och stång för att inte glida ner.
Just för att det finns så många fördomar kring poledance berättar Linda gärna mer. Att vara med i ett reportage hoppas hon kan bidra till att "rentvå" sporten.
- Det är som med allt annat som är nytt. Det tar ett tag innan folk vänjer sig ...
När det blir dags för fotografering visar Linda det ena halsbrytande tricket efter det andra och det ligger nära till hands att tänka akrobatik snarare än dans. Att klättra och hålla sig uppe bara med hjälp av händer och kropp på den blanka stången är bara det en utmaning.
Både fysiskt och mentalt fokus
När Linda sedan släpper händerna och lutar sig bakåt eller hänger upp och ned i någon övning förstår man att det kräver både fysiskt och mentalt fokus.
- Är man inte envis innan man börjar med det här så blir man det garanterat.
Själv tränar hon ett par gånger i veckan och då tar själva passet runt en timme plus att hon stretchar en halvtimme både före och efteråt.
- Jag går igenom hela kroppen, till och med tårna.
Även om Linda använder ord som "lekfullt" och "roligt" när hon beskriver sin träning tar hon den på största allvar. Hon vill lära sig mer och ta sig själv till en ny nivå. Tanken är att hon ska kunna tävla så småningom.
- Javisst, jag vill till eliten, men först måste jag bli bättre. Det är nog något år bort. n