Låt inte femman dröja i tolv år!
FilmstadenRegi: Len WisemanManus: Mark Bomback, David Marconi, John Carlin, Roderick ThorpFoto: Simon DugganMusik: Marco BeltramiI rollerna: Bruce Willis, Timothy Olyphant, Justin Long, Maggie Q, Mary Elizabeth Winstead, Cliff Curtis, Jonathan Sadowski, Kevin Smith, Cyril Raffaelli, Zeljko Ivanek, med fleraDen här gången är det inte på julafton som hela tillvaron brakar samman för FBI-agenten John McClane (Bruce Willis).Det var det i den första och den andra Die Hard-filmen. De som räknas. Trean var en pinsam töntighet som man lika gärna kan mala ner och göra skosmörja eller nåt av.Dock var det tolv år sedan den belastade repertoaren. Och det var ju en högoddsare att det skulle komma en del fyra, eftersom ju varken Bruce Willis eller någon annan blir så jättemycket yngre & etc, etc, etc.Men nu gjorde det ändå det och: det här är nästan lika bra som ettan (tammefasiken!) och avgjort den häftigaste, mest vitala och mest dynamiskt durkdrivna action-rulle som kunnat beskådas på jag-vet-inte-riktigt-alls-hur-länge (men väldigt länge, i alla fall!).Dessutom är den ofta sardoniskt skojig också. Willis får bita av repliker ur mungipan som om de vore istappar och (numera helt skallig) öva på att se så där helt livsfarlig ut som han är så bra på.Dessutom håller han sig den här gången med ett hest skrockande skratt, som han släpper fram vid lämpliga ögonblick.Och uppkäftigheten går i arv. I rollen som FBI-agenten McClanes dotter Lucy stiger Mary Elizabeth Winstead fram. Och är - helt sensationell.Rapp i både munnen och med nävarna blir hon till ett problem för de skurkar som tar henne till fånga. men givetvis är ju pappa också på väg för att befria henne.Den här gången handlar det om ett gäng datamanipulatörer/terrorister, som håller på att släcka ner hela USA för att komma i besittning av landets finansiella centrum (det är lite mera komplicerat än så också, men det ger i alla fall en liten antydning om vad det handlar om).Justin Long är även han en nykomling som överraskar positivt. Han spelar en ung datanörd och sidekick till McClane som får ta gott om plats och strösslar med ett gäng med fräcka repliker. Över huvud taget: det är ett ovanligt vitalt och laddat manus överlag.Och så action-action-action enligt pang-pang-pang metoden. Vissa delar av det hela - alldeles orimligt. Men på sitt sätt också - underhållande och tillräckligt ofta mycket kul. Man kan faktiskt hävda så pass mycket som att Die Hard 4.0 är en anmärkningsvärt bra film inom sin genre och nära nog oavbrutet underhållande.Det är eskapism enligt bullermanualens alla pyrotekniska grundregler. Och det bör också nämnas: Timothy Olyphant är en välkammad och prydlig, men djupt ondskefull chefsskurk. Och Kevin Smith (Silent Bob i filmerna om Jay och den figuren) ett minnesvärt data-freak.Så OK: jag välkomnar faktiskt en femte Die Hard-film också!Men: låt den inte dröja i tolv år.Då är det ju nog så troligt att vare sig Bruce Willis eller undertecknad lär kunna se den.
Så jobbar vi med nyheter