Hemma längtar jag bort och borta längtar jag hem, sa äldsta mostern en gång när hon reste sig upp från kökssoffan för att gå. <br>Hennes man hade nyligen -lämnat det jordiska, fast det tänkte jag inte på då och visste inte hur det -kändes. <br>Alla pusselbitar var på ännu plats efter ett motiv som blev givet redan i tjugoårsåldern. Åh, vad jag längtar efter semestern, kunde man kanske säga. Eller: Åh, snart är det helg!<br>Som barn längtade jag efter böcker. Efter att se världen bortom byn. <br>Efter havet. <br>Efter en skrivmaskin. <br>Som ung efter Kärleken. Den stora som skulle föra mig mot -självaste Livet. <br>Att bygga och inreda efter vårt eget tycke. Hänryckning skulle det vara, tryggt och öppet, rörligt och glädjefyllt. <br>Ska inte tänka ?bli lycklig? utan ?göra lycklig?, då tror jag man blir, står det gammalförståndigt i -tonårsdagboken. <br>Åh, vad jag längtar! sa jag inför bröllopet. Minns att en farbror muttrade: Varför då? <br>Han fick fel. På ett foto -sitter -visserligen en tjugoettårig fru och stoppar strumpor med -koncentrerad min men på ett -annat ligger en make och betraktar henne med kärleksögon.<br>Barn hann vi längta till, -sedan hade vi fått allt. Rosa moln och nattvak, lyckorus och plocka, plocka, städa, städa, tvätta, tvätta, jobba, jobba. Varför-ska-alltid-bara-jag-svackor och glimrande höjders ljuvlighet. En generös inställning till varandra: Vad vill du göra? Gör det! Trött? Slut? Ta dig en resa! Vad roligt med semester, vart ska vi åka? Eller överraska med ett nystädat hus och en tom tvättkorg, sånt kan få en fru att bli hur trevlig som helst.<br>Detaljer som att hänga upp sina kläder, diska och byta toarulle kan vara det som avgör i längden, sa en tjej. <br>Som särbo får man väga -längtan mot den saknad som skulle uppstå hos den som flyttade. <br>Aldrig tidigare har väl så många längtat, inte minst de små. <br>En väninna sa: Förr fick barn längta efter saker som föräldrarna inte hade råd att köpa just då, nu får de längta efter föräldrarna.<br><br>
