Bengt Enbuske gjorde sin första utlandsresa i början av 1970-talet. Han fortsatte att resa regelbundet och samlade på sig fler länder än genomsnittet.
För sex år sedan påpekade någon att ”han som rest så mycket borde väl snart besökt alla världens länder”. Det blev startskottet. Bengt ökade tempot och startade ett mer målinriktat samlande. Bara i år har han rest till 26 länder och reseplaneringen sträcker sig till februari 2017 då Bengt räknar med att vara klar med hela världen. Alla länder har på något sätt gjort intryck på Bengt, en del mer än andra. Nordkorea till exempel dit Bengt reste för tre år sedan.
Att komma in i ett av världens mest isolerade länder var inga problem. Den kommunistiska diktaturen ordnar själv resor dit ett par gånger per år och visumet tog bara en vecka att ordna fram. Mobiltelefonen fick Bengt lämna i från sig i tullen och under sex dagar var han bevakad varje dag.
– Det var jätteintressant, allt var så annorlunda. De hade knappt någon trafik. Det fanns trafikpolis och trafikljus men bara fyra-fem bilar passerade, säger Bengt. Han dokumenterar alla sina resor – både med stillbild och rörlig bild i form av DVD-filmer med egna kommentarer.
Om man jobbar för teve eller annan media släpps man inte in i Nordkorea och det var tydligt att Bengts kameror inte var populära hos poliser och säkerhetsvakter. Så därför var det svårt att filma och fotografera i huvudstaden Pyongyang.
Varje dag blev Bengt tillfrågad om sitt syfte med resan.
– När jag skulle resa hem så kom de in i tågkupen och jagade ut alla andra innan de tog min utrustning och försvann. När de kom tillbaka hade de raderat alla foton på militärer och poliser från minneskortet.
Av länderna i mellanöstern så var Pakistan en positiv upplevelse för Bengt medan Afghanistan kändes som en dyster plats på jorden. Eftersom huvudstaden Kabul räknades som krigszon beviljades inga visum dit men det lyckades Bengt kringgå via ambassaden i Dubai. Han åkte runt med bil och besökte bland annat ett berg med utsikt över staden där han filmade och fotograferade.
– Precis som i de flesta länder jag besökt så var befolkningen jättetrevlig. Men man fick känslan av att man var med i en krigsfilm på grund av alla soldater som fanns överallt.
Hur länge han stannar i varje land beror på hur säkert läget är. Men det handlar nästan aldrig om klassiskt turistande. Bengts mål är främst att pricka av landet och sedan fortsätta. Han reser med cirka åtta kilos packning där kamerautrustningen väger sex kilo. En kamera filmar han med på stativ, den andra är en handkamera som hänger i bältet och som han snabbt kan plocka fram.
Han har flera gånger blivit förhörd av polis när han rent spontant börjat dokumentera sin resa.
– Det finns de som samlar länder bara genom att besöka flygplatser men jag vill göra ett litet reportage om varje land jag varit i. Där det varit för farligt så har jag ibland filmat från taxin.
Bengt reser helst ensam. Anledningen är att ingen annan kan hålla hans tempo och skulle snabbt kännas som en bromskloss för Bengt.
Tumregeln är att aldrig stanna länge i farliga länder. I Kabul blev det bara en natt, i Irak två nätter, i Mali och Somalia en natt.
Somalia var fattigt och eländigt. Det fanns inga hotell så Bengt sov i en stor konferenssal på en madrass. Någon hade ställt fram en rulle toalettpapper åt honom och utanför höll två beväpnade vakter koll på området. Det var också i Somalia som Bengt blev arresterad för att han råkade sätta en hand på en kvinnas axel. Kvinnan sa ingenting men vakterna på flygplatsen såg det och det blev tumult. Bengt greps och kördes till polisstationen.
– De sa att jag inte fick lämna landet sedan tog de mitt pass och mina kameror. Efter ett par timmar släppte de mig men jag fick lova att aldrig mer återvända till Somalia.
I Dakar blev Bengt utsatt för ett rånförsök. En man höll upp en t-shirt framför ansiktet på honom och frågade om han vill köpa den samtidigt som mannen tog tag i Bengts ena axel med den andra handen. Tack vare att Bengt alltid är på sin vakt misslyckades rånarna.
– Samtidigt var det annan kille som kom upp bredvid mig och fast jag var snabb med att sätta handen på midjeväskan så hade han hunnit öppna dragkedjan. Men de fick ingenting med sig.
Nu lämnar Bengt Siekasjärvi för Syrien. Han har ett tremånaders visum och resan är planerad sedan lång tid. Bengt kommer att åka landvägen från Beirut till den Syrianska gränsen. En resa på två timmar. Han kommer inte att övernatta utan tanken är att besöka ett mindre samhälle intill gränsen. Kanske en hel dag, kanske bara i tio minuter.
Han har en satellitkarta över platsen och har prickat ut en alternativ väg som han kan använda för att smita över gränsen om det blir problem längs huvudvägen.
– Det är bara en timmes bilväg från gränsen till Syriens huvudstad Damaskus men där är det krig. Och halvägs dit krigar IS just nu om en annan stad.
Känner du dig inte rädd inför resan?
– Nej. När jag kommer till gränsen så ser jag hur läget är, är det oroligt så vänder jag. Jag räknar med att få information om läget i Beirut. Och sedan har jag joggingskor på mig som jag knyter hårt och springer som fan om det behövs (skratt).
När Bengt berättade om sina planer för syrianerna som bor i Övertorneå skakade de först på huvudet och frågade om han var galen. Men när Bengt berättade att han ska in på områden som styrs av regimen och att han har visum så menade de att det är lugnt.
– Jag har en biljett till södra Turkiet också efter att jag varit i Beirut. Kommer jag inte in från Libanon så har jag ytterligare en chans två dagar senare från Turkiet. Men då är det via vägen till Aleppo och de som kommit ut ur landet den vägen säger att det är besvärligt eftersom gerillan styr över många områden.
Hur lyckades du få visum?
– Jag sa att jag samlar på länder och att jag tänkte åka landvägen från Beirut. Det var inga problem. UD har rapporter om varje land där det är oroligt och avråder från inresa om det anses för farligt. Men jag har varit till 20 sådana länder och det har gått bra ändå.
Vad säger dina anhöriga när du reser till osäkra områden?
– Jag har två söner men de har vant sig. Hittills har jag alltid kommit hem så de är inte oroliga. Inför Syrienresan har de frågat om det verkligen går att flyga dit.
Läser du på om länderna du reser till?
– Väldigt lite, nästan ingenting. Så jag missar en hel del när det gäller utflyktsmål. Jag tittar främst efter de bästa färdvägarna.
När Bengt var i Afrika för två år sedan så besökte han 18 länder under samma resa. Förberedelserna var enorma. Bengt hade med sig 34 flygbiljetter och 12 olika visum som alla gällde olika lång tid. Till Angola hade han bara 48 timmar på sig att komma in i landet. Bengt hann precis.
När han skulle flyga från Gaboni till Rwanda för att titta på de omtalade bergsgorillorna fick han beskedet på flygplatsen att planet åkt en dag tidigare är vad som stod på biljetten. Bengt fick beställa en ny biljett för 5 000 kronor. Någon ersättning för extrautgifterna fick han aldrig.
– I Afrika är det som regel jobbigt att resa. Det är dyrt, svårt med kommunikationerna och man kan inte gå ut när det är mörkt eftersom det är stor risk att man blir rånad.
– I vissa av de afrikanska länderna är det så få turister så de blir som galna när de ser en vit man. I Mali slogs de om vem som skulle köra mig till stan. Herregud vad de gapade och skrek åt varandra.
När Bengt nått sitt mål i februari 2017 har han planer på att göra en längre dokumentär. Filmmaterial finns så att det räcker och blir över.
Han kommer sannolikt att fortsätta resa, dock inte lika mycket som de senaste åren. Att hitta billiga resor och smarta färdvägar kommer inte att vara ett problem. Bengt är sedan länge en expert inom området.
Sista resmålet är redan spikat. Det blir avslutning i tropiskt klimat.
Kiribati i söderhavet
Såklart.