Kylan ställer krav på vapnet

Vinterjakt i Norrbotten handlar ofta om precisionsskytte med kulvapen. Det gäller både toppfågel, ripa och räv. Därför är det­ ­viktigt att vara väl förberedd inför ­midvintern, då skyttet kan påverkas av faktorer som knappt märks under hösten.
Det gäller inte bara att veta hur ­precision och träffläge förändras. Det gäller också att försäkra sig om att ­vapnet kommer att fungera när det gäller. Här nedan följer en rad punkter som tål att tänka på då kvicksilvret faller.
Kallt krut förbränns långsammare. Vid verkligt låga temperaturer kan ­vapnet träffa betydligt lägre än det gjorde under höstens mildare väder.
Patroner med stora krutladdningar påverkas mindre än små patroner med lätta laddningar. Den som jagar toppfågel med en klass 1-kaliber kan oftast klara sig med en inskjutning gjord i kring tio minusgrader. Några större korrigeringar behövs då inte förrän det börjar bli rejält kallt och långa skotthåll.
Provskjutning krävs
Krutets temperatur är viktigare än vapnets. Många toppfågeljägare jagar med ammunitionen liggande i en varm ficka och laddar just före skott. Särskilt då man använder mindre patroner med lättare krutladdningar, exempelvis .222 rem, kan detta vara en bra lösning.
Rävjägaren, som inte kan ladda just före skott, måste dock provskjuta med kall ammunition och skjuta in i aktuell temperatur eller lära sig att hantera förändringarna.
Ripjägarens klena kalibrar, inte minst .22 long rifle, är extra känsliga. Ofta vinner ripjägaren på att inleda jaktdagen med några provskott om det skett en stor temperaturförändring.
Finkalibervapen kan drabbas av sämre precision. Särskilt gäller detta .22 long rifle men även exempelvis .22 WMR kan drabbas.
Fenomenet uppträder sällan vid 20 minusgrader, men ofta vid 30. Plötsligt kan ett vapen som normalt sett skjuter bra börja sprida överraskande mycket.
Det finns inte mycket att göra åt ­fenomenet, men provskjut ditt vapen i låga temperaturer så du vet hur det reagerar.
Se upp för fukt
Vapnet kan klicka. Särskilt ­gäller detta finkalibervapen med små lätta slagfjädrar och väl inoljade eller ­infettade slutstycken. Håll därför ­slutstycket rentorkat invändigt. Ett sätt att minimera risken för klick är att låta slutstycket ligga i en burk fotogen ­under nätterna.
Patroner kan fastna i patronläget eller inte gå att mata in i patronläget. Detta är en följd av fukt, is eller snö på patronerna eller i patronläget. Undvik att ladda patroner som är snöiga och undvik att lämna slutstycket öppet under förflyttning på skidor i snöig ­terräng.
Se upp med temperaturväxlingar
Kikarsiktet. Sikten av lägre ­kvalitet drabbas ofta av invändig imma om de flyttas in och ut ur stugor och utsätts för snabba och extrema ­temperatursvängningar. Lämna ­antingen de kalla vapnen i en kall stughall, eller ta in dem i stugvärmen i stängda fodral som inte öppnas förrän de hunnit bli ordentligt u­ppvärmda. Det förutsättar att fodralet eller ­kofferten är ganska tätt och att luft inte kan strömma in alltför lätt.
Ett sikte som visar sig vara immigt och ogenomskinligt inomhus kan ­ibland klarna när det tas ut i kylan igen, men det brukar bara vara en tillfällig räddning innan problemet förvärrats av mer imma.
I princip alla kikarsikten immar igen utvändigt om man andas på linserna. Använd bra linsskydd och ta inte av dem för tidigt.
Blås inte i pipan
Snö i pipan. Vapensprängningar hos kulvapen på grund av snö i pipan är visserligen en sällsynt företeelse, men skottbulor på studsarpipor på grund av snö är inte fullt lika ovanliga. Även om skytten klarar sig utan en sprängning är pipan förstörd.
En bit tejp över mynningen kan­ ­hindra snön från att komma in. När snön väl hamnat i pipan gäller det att inte försöka blåsa ut den, eftersom den då tinar men sedan omedelbart fryser till is. Knacka istället försiktigt på ­pipan eller försök kratsa ut snön med en tunn kvist, som förstås ska ­avlägsnas i sin helhet när du är färdig.