Kurirarkivet

Ingressen ovan skrev Håkan Ebemo i tidningen onsdagen den 5 november 1975. Bilden med Beda och hennes lilla slitna hus togs av Berndt Dimeus. Bedas hus var beläget i korsningen Timmermansgatan-Köpmangatan. Med dagens mått mätt och med krav på både det ena och andra var läget inte det optimala men Beda, hon trivdes. I sin text berättar Håkan: ?Träfasaden mot Köpmangatan börjar bli lite sotig av bilarnas avgaser. Fönstren ut mot gatan ligger bara någon meter över trottoaren. Är det inte påfrestande att bo så nära trafiken och alla förbipasserande människor?  ? Nej, det tycker jag inte, säger Beda. Det är inga problem. Det är mest fördelar att bo här, centralt och fint, och så har jag en liten härlig tomt?. Ute på Bedas gård växte syrener, humle och en del småländska blommor om somrarna. Då var det extra vackert berättade Beda för Håkan. Beda var väl medveten om att dagarna i det lilla gamla huset var räknade. Hennes planer att rusta upp huset en smula vara dock skrinlagda men för den stundande julen fanns emellertid planer. ?? Jag skulle vilja rusta huset lite men det är kanske inte så stor idé. Men till jul rustar jag nog lite i alla fall ...? Håkan Ebemo sammanfattade sin pratstund med Beda Liljebäck i följande avslutning: ?Grävskoporna och stadsändringarna runt omkring har Beda för länge sedan blivit van vid och accepterat som ett ont faktum. Det nya Luleå växer fram och det gamla dör ut ...?

Kurirarkivet

Mitt i centrala Luleå intill pompösa banker, uppgrävda gator, nedrivna fastigheter och parkeringsplatser, ligger ett litet, gammalt trähus. Här bor Beda Liljebäck sedan 26 år tillbaka. Här vill hon stanna så länge hon orkar. Grävskoporna kommer och går men det lilla huset består.?