Kul med kvinnlig Kallaxrevy

Kul i Kallax. I Bygdegården därstädes, för att vara aningen mera specifikt exakt. Just nu ? det vill säga i kväll, i morgon kväll samt på fredag kväll. Den tio man starka revytruppen (där för övrigt inte en enda av dem är män utan enbart fantastiskt förträffliga fruntimmer ? som dock mycket gärna agerar krumelurer i overaller och gubbar i storstövlar) river inledningsvis raskt och tveklöst av 14 delikatessketcher, varefter det är 20 minuters paus på övervåningen med kaffe och rulltårta med grädde. Och så går de (med vidhängande publik) in i akt två och river lika raskt och tveklöst av ytterligare 13 nummer också. Därfter har man skrattat färdigt och kan åka tillbaka dit man urprungligen kom ifrån. Kallaxrevyn av upplaga 2005 besjälas av en oerhört godmodig inställning till vanligtvis förekommande fenomen. Redan i ett av de första numren clinchar man in med lagom mycket underlivshumor och en forskande titt upp under kjolen mot underbyxorna. Som sedan faller ner och därefter så gör även Gun-Marie Bergman det. Från en stege och utan några som helst förmildrande krusiduller. Där sattes alltså ribban. Men den flyttas sedan omkring lite hit och dit och fortsättningsvis får vi bland annat mera av Gun-Marie Bergman, i form av en glad och tapper i väggen-gångare; fyndiga verbala iakttagelser från Malin Brudell och Evelina Eronen i skuggan av en surströmmingstunna; en sketch från en båthamn som inte var rolig ens när den var med i mastodontföreställningen Framtidslandet förra året och som inte har blivit roligare nu heller; det såta paret Börje och Viola, i Gun-Marie Bergmans och Evelina Eronens gestalter; frejdig sjukvårdsreklam från hela ensemblen; giftig kritik av en annan del av sjukvården. Samt en entusiastisk redogörelse för män och deras förhållande till utomhusgrillar. Och det fortsätter. Kontrasterna mellan turisten och bondmoran sitter bra. Besöket på banken, där personalen är lika tom i sina huvuden som en icke ifylld uttagsblankett, samt trängseln på byn mellan representanter för olika grupper likaså. Det handlar om handfast, okomplicerad och direktverkande humor. De medverkande tjejerna har det uppenbarligen hur kul som helst på scenen (ibland i så upproriskt hög grad att de bara med viss möda kan koncentrera sig ? men det är också OK) och bjuder generöst så mycket på sig själva att scenen stundtals nästan känns som för liten. Gun-Marie Bergmans (nu blev det mycket av henne i den här recensionen men hon är också flitigt förekommande) jätteglada och jättegravida kvinna med telefonen i handen samt magdans en masse, anförd av Elin Åström, tillhör också de stora begivenheterna i denna revyupplaga á la 2005. Och nej: jag glömmer inte bort den musik och sång som Heidi Forssell bidrar med. Inte alls. I denna drivna charmtrollsmusikant, med bland annat oändligt många uppdrag som pubunderhållare på CV:n, har Kallaxrevyn gjort ett klipp. Vårda det och återkom förhoppningsvis om ett år, med nya delikatesser på repertoaren. När det är kul i Kallax så handlar det absolut inte om något skämt. En vits som jag ju bara vet att ni hänger med på.