Las Vegas är en märklig plats, antagligen värd en krönika i sig. Men även om det säkert finns en plats för berättelser om casinon, lyxhotell, shower, matorgier och absurda shoppingtempel, så är den platsen inte här. För i denna spalt skriver vi om jakt. Lustigt nog så möts de två ämnena här i februari i nådens år 2008. Häromveckan hölls nämligen en jaktmässa i glitterstaden, Shot Show, och jag var där. Behöver jag nämna att mässan var den största i världen i sitt slag? Antagligen inte. Det är kanske självklart. Men lite sifferuppgifter kan vara på sin plats: 1.950 utställarmontrar täckte 66.400 kvadratmeter och bemannades av över 20.000 utställare. Drygt 30.000 inköpare från olika företag besökte Shot Show och det gjorde även 1.725 journalister. Större blir det knappast. Åtminstone inte förrän nästa år. Jag ska skriva mer om mässan härintill, men ni ska få ett litet avslöjande redan här: Det är svårt att fylla närmare 2.000 montrar med absolut nödvändiga prylar. Jättesvårt. Fast det spelar ingen roll. På Shot Show fanns något för alla. Till och med mycket. Så för de av oss som har en barnslig svaghet för fina leksaker släppte inte det lyckliga flinet ens när fötterna värkte och kameraväskan drog axeln sned. Men lagom är bäst och en massiv upplevelse av det här slaget kräver nästan en motvikt. Det hade jag och min reskamrat Jonas tänkt på, så mot slutet av den fjärde och sista mässdagen tog vi flyget till Edmonton i Alberta, Kanada. Där hämtade jaktguiden Jim upp oss och med bil åkte vi långt norrut, upp till det lilla gas- och oljeindustrisamhället Peace River. Under en vecka spårade och lockade vi varg i de ändlösa aspskogarna nordost om stan. Skillnaden mot Las Vegas var påtaglig. Här fanns betydligt mindre prylar. Dessutom var temperaturen nere på minus 45 grader den kallaste morgonen. Att sitta av ett lockpass då är en helt annan sak än att äta skaldjursbuffé på Bellagio på The Strip i Vegas. Vi såg massor av vargspår och vi såg två vargar från bilen, men på lock kom de inte den här gången. Likafullt var det intressant att prova, särskilt på ett ställe som här där vargstammen är minst sagt stark. Sedan var jaktdagarna däruppe ett bra sätt att varva ner. Och de gav åtminstone ett litet tillfredsställande besked: När bilar fryser ihop i Kanada kan norrbottniska erfarenheter av gamla bilar i låga temperaturer rädda dagen. Men det är, som Kipling skrev, en annan historia.
