Nu har det varit annorlunda ett tag. Lugnt och kallt. Ljusare dagar. Nysnö som lättar upp ytterligare lite och påminner mig om att det faktiskt går åt rätt håll.
Det är inte så länge kvar.
Vinterjakten på ripa är en av årets jaktliga höjdpunkter för mig. Helst när jag får de där bitande kalla morgnarna med en blekblå himmel.
Man skidar ut med en känsla av att man har för lite kläder på sig, men skidåkningen sätter fart på kroppsvärmen och det blir varmare på högre höjd, åtminstone så länge det inte blåser för mycket.
Vissa dagar börjar med ett par timmars skidåkning utan en ripkontakt, mest uppför. Så är man i jämnhöjd med fjällen runtomkring och ser tillbaka ner över dalen man kom ifrån. Solen skiner. Spår i snön talar om att det varit ripor i närheten.
Det är ganska meningslöst att jämföra olika känslor, men den när man står däruppe och har vunnit varenda höjdmeter själv och har hela denna fantastiska vintervärld framför sig, är en av de känslor jag inte gärna vill byta bort. En vårvinter utan den skulle kännas mycket fattig.
Fast fattig är kanske ett olyckligt ordval i sammanhanget. Det leder tankarna från det ljusa och vackra till dunkla och fula. Förra säsongen jagade jag som länsbo en hel säsong för tusen kronor, kostnaden för ett årskort på statens fjällmarker. I år kostar varje dag 250 kronor och till råga på allt får jag bara lösa kort för fem dagar i taget. Ska jag göra en längre jakt så måste jag ner till en av de få kortåterförsäljarna.
Det är en outgrundlig regel. Jag måste vika en av mina värdefulla dagar på fjället för en resa som kan omfatta tio mil på skoter och tjugo med bil. Allt för att lösa ett jaktkort som jag visste att jag ville ha redan då jag stod hos kortförsäljaren häromdagen! Jag undrar hur miljökonsekvensanalysen ser ut för den här femdagarsregeln?
Och då har jag inte ens nämnt vad jag tycker om prishöjningen. Jag kan bara konstatera att min fjälljaktssäsong blev en spillra jämfört med tidigare år.
Men en jakt blir det i alla fall. Stugan är bokad och grabbarna kommer. De gör alltid det. För vem kan egentligen motstå en chans att få frysa, klättra och åka ikull högt uppe i vinterfjället? Kanske får vi rentav några ripor på kuppen.
Krönika: Vem motstår en chans att få frysa?
När jag gick in på internet och betalade stugan var det mörkt, blåsigt och slaskväder. För att vara midvintern var dagen alldeles för blöt för min smak. Då var det svårt att känna att ripjakten närmade sig igen.
Så jobbar vi med nyheter