Så kom plusgraderna till sist. Med dem kom också åtminstone en kort tid med morgonskare. Det märks inte minst på alla rapporter om inlockade rävar som plötsligt kommer via diverse sociala medier. Oavsett hur dessa moderna former av meddelanden når fram så berättar de om en gammal sanning. Räven raskar fortfarande hellre över is eller skare än genom lössnö. Själv har jag trots det nya föret inte hunnit med ett enda försök att locka räv de senaste veckorna. Ripjakt blev till lojakt och sedan hände det sig att månaden avslutades i Kanada. Efter en sådan turné är kravet på arbetsdisciplin tämligen hårt, så nu är det skrivbordet som gäller. Med vissa undantag förstås. Min fyrbenta kollega Moltas blir en synnerligen enerverande kontorskamrat utan motion, så jag har prioriterat honom framför rävarna. Särskilt nu när snön inte ens frusit en del nätter. Säga vad man vill, men havsis med blötsnö och stöp är ett effektivt medel för att uppnå den önskade uttröttningseffekten, åtminstone så länge snön bär ett par skidor men inte hunden. Midvinterns understimulerade råskinnsvorsteh förvandlas under en blöt timme en vårvintermorgon till ett litet lamm som sedan sover sött under skrivbordet. Det är en förberedelse inför arbetsdagen som alla tjänar på. För jägaren handlar våren mycket om just underhåll och förberedelser. Visst, rävar och kråkor är lovliga och därefter tar bisam, bäver och gråsäl vid, men åtminstone i min egen nära framtid ser jag mera hundträning och skytte än jakt. Apropå förberedelser skaffas det hundvalpar i bekantskapskretsen. Vorsteh, finnspets, plotthund, tysk jaktterrier och wachtelhund, för att nämna några. I svaga stunder kan jag bli en aning avundsjuk, men jag räknar kallt med att få träffa några av valparna när det börjar bli dags för jakt. Själv ska jag alltså inte ha någon valp i år. Det borde räcka med Moltas för mig i höst. Men jag tror att blötsnöpulsning nu kan vara en klok strategi för att ha tillräckligt med hund då. Arbetsron är egentligen bara en bonus.
