Krönika: Sökes: substans

Inget spelar någon som helst jävla roll, sa han när vi precis var på väg att stiga ut ur bilen. Det var söndagsförmiddag, ögonen lätt glansiga från kvällen innan och huvudet segt. Kan man säga så? Att ingen bryr sig. Nu när alla människor i hela Sverige pratar om miljöförstöring och hållbar utveckling och växthuseffekten. Vi hade varit ute på Kronan och tittat på en gammal matkällare som byggts om till lokal för spelningar. Det kändes som att det spelade roll. Vi var också upp i det där trädet som en röd trappa slingrar sig runt. Sen blev det Max. Och smutsigt igen. Oroshärdar och konflikter blossar upp, hungerkatastrofer drabbar ett folk eller en skandal uppdagas inom socialförvaltningen. Men vi står där ändå och gör ingenting. Faller pladask i backen. Bono kan skrika sig hes om hans välfärd för alla, ingen lyssnar. Han är för töntig, för ful och för gammal. Det är så mycket att blockera ut. Det kommer en ny låt på radion om att ge freden en chans. Men snabbt är den över. Böcker passerar bokdiskarna, jag köper en fin med snygg bokrygg. Men jag läser och vill ha den läst. Sen känns det tomt. Jag väntar en backlash på den här ytligheten och bristen på innehåll. Vi vet alla hur kvällstidningarna ser ut och på vilket sätt TV-programmen utformas. Korta stunder kommer det viktiga upp till ytan. En notis får mig att läsa på om Nordkorea. Plötsligt har jag fått lite mer värld i huvudet. Ibland verkar Luleå mest bestå av samma gamla rävar. Ett fåtal orkar, kan och vill. Folk flyttar. Att hålla ihop ett band på de premisserna kan EP-aktuella Jens Wennberg berätta om. Läs Klas intervju på sidan 8. Till veckans uppslag ville vi träffa några som inte hunnit bli så välkända. Det var inte svårt att hitta dem. Det behövdes bara skrapas lite på ytan och så stod de där. Basketkillen, hon som älskar dans, punksen, en 15-årig poet, tjejen som tänker starta en egen restaurang och kreatören som syr kläder mitt i natten. Morgonluft!

Krönika: Sökes: substans

Kanske är för många saker okej. Humorn är inte kul längre för allt har irrat in sig i ironin. Alla är blasé och ingen upprörs.