I dag avslöjar Norrbottens-Kuriren att den drogfria festivalen Musikens makt kan tvingas bort från Gültzauudden på grund av några långtradare. För oss som såg Jakob Hellmans lika vackra som sköra spelning på strandscenen i fjol är det ett fullständigt mysterium. Medan Hellman sjöng "Vackert väder" glittrade solen i Luleälven. Himlen skiftade i purpur och folk stod tysta i andakt.
Hur kan den kommunala byråkratin vara så trångsynt att den försöker förvägra Luleåborna fler sådana minnen av sin stad?
Jag hoppas innerligt att Musikens makt inte tvingas flytta för några nitiska kommuntjänstemäns skull. Lika självklart hoppas jag att grannarnas klagomål inte hinner stänga O’Learys, sportbaren på Varvet, innan den knappt har öppnat.
O’Learys grannar är missnöjda med allt från hög musik och stökiga kroggäster till den nya biltrafiken och en ventilationsfläkt. Kommunens miljökontor har engagerat sig i ärendet.
- Självklart ska vi göra det bästa så att grannar inte blir lidande. Ge oss några veckor, vädjar Christer Andersson, en av dem som driver sportbaren.
Ja, ge dem några veckor! Boende och krogliv måste kunna samexistera, särskilt centralt i en stad. Jag bor själv i centrala Luleå och störs ibland av krogen på andra sidan gatan. Det innebär inte att jag vill stänga den. Jag har valt att bo i stan och förväntar mig att det ska vara liv och rörelse.
En bra sommarstad är en stad som välkomnar folk att använda den. Som upplåter gator till uteserveringar och grönområden till folkfester. Städer som vill få människor att känna sig hemma och välkomna bör passa sig noga för att näpsa festivalarrangörer. Eller för att stänga krogar innan de ens har öppnat.
Kommunala paragrafryttare och regelmakare får akta sig så att de inte dödar folklivet i sin stad. Ett starkt folkliv, som innebär att människor hellre ger sig ut på stan än solar och grillar på sin egen bakgård, är nämligen avgörande för städers attraktivitet.
Det bekräftas inte minst av Richard Florida, den världskända professorn i Toronto som forskar på stadssamhället och som jag gillar att hänvisa till. Avgörande för regional tillväxt är, enligt Florida, att skapa miljöer där människor kan mötas och trivas. Det kräver inte minst estetiskt tilltalande omgivningar där folk kan ha kul tillsammans.
Storsatsande krögare och fritänkande festivalarrangörer är inte i första hand ett problem för den kommunala byråkratin, utan en tillgång för städer som vill satsa och växa. Smarta städer med överlevnadsinstinkt säger oftare "Ja!" än "Nej!" till folk som kommer med galna och nya idéer.
Ibland kan det till och med vara på sin plats att strunta i det kommunala, traditionella regelverket för folkfesternas skull.
I många år var mitt starkaste minne av Gültzauudden skolavslutningar i gymnasiet. Vi satt i huttrande små klungor och drack folköl på stranden. Inte en endaste popstjärna och definitivt inte någon vuxen i sikte.
Efter två år med Musikens makt associerar jag i stället Gültzauudden med oförglömliga spelningar, lyckliga artister och en minst lika lycklig publik. Något så ovanligt som en festival där musiken, inte fyllan, står i centrum.
Låt det få fortsätta vara så.