I går inföll Pressfrihetens dag - utan att uppmärksammas i särskilt stor utsträckning. I Sverige tar vi pressfriheten som självklar. I turistlandet Mexico dödas journalister på grund av sitt yrke.
Den 25 november 2013 går det första flyget från Luleå airport till turistparadiset Mexico. De flesta norrbottniska turisterna känner förmodligen inte till att det växande turistlandet är ett av världens mest pressfientliga länder. I Mexico riskerar journalister dagligen livet när de rapporterar om korruption, knarkhandel och polisiär verksamhet. De senaste tio åren har 80 journalister mördats i landet.
Över hela världen dödades 68 journalister under 2012. I länder som Mexico, Somalia, Pakistan, Syrien och Ryssland kan det vara livsfarligt att göra sitt jobb om man är journalist.
Hoten mot journalister är så klart ett oerhört mycket större samhällsproblem än enbart en arbetsmiljöfråga för en yrkeskår. I länder där journalistiken är satt under ständiga hot, tystnar också folket, demokratin tynar bort och de mänskliga rättigheterna hamnar på undantag.
I Sverige är pressfriheten grundläggande och självklar. Det innebär dock inte att vi får glömma bort hur viktig den är som en garant för ett fungerande demokratiskt samhälle. I vårt land handlar tack och lov inte hoten mot yttrandefriheten om att journalister riskerar sitt liv. Det finns dock andra hot som riskerar att försvåra arbetet för pressen och därmed på sikt även begränsa allmänhetens rätt till information.
Jag har tidigare skrivit om hur lätt det är att inskränka tryck- och yttrandefrihet genom att använda integritetsargument. Att förbjuda fotografering i landstingets lokaler, eller ett lagstifta om ett allmänt förbud mot "kränkande fotografering" är två exempel på åtgärder som vid en första anblick verkar rimliga. Funderar man ett tag inser de flesta förhoppningsvis att varje utökning av den personliga integriteten i det allmänna rummet innebär en inskränkning av yttrandefriheten. Därför ska man vara väldigt försiktig och verkligen tänka sig för innan man ställer sig bakom sådana åtgärder.
Det finns i Sverige i dag väldigt få politiker som offentligt torgför sin övertygelse om att yttrandefriheten och pressfriheten är viktig och värd att bevara. Avsevärt fler lanserar och föreslår begränsningar. Det gör mig orolig för framtiden och stärker mig i min övertygelse om att dagar som Pressfrihetens dag behöver uppmärksammas mer.