Termometern visar 33 minusgrader.
Moltas låtsas som om han inte ser mig gå ut och hämta tidningen. En stund senare visar det sig att vattnet frusit i gårdshuset där jag har mitt kontor.
Av någon anledning kommer jag att tänka på min hittills enda Afrikajakt. Men det går ingen större nöd på mig.
Årets första vinterjakt på ripa hägrar och däruppe blir kylan annorlunda.
Riktiga kläder och lite högre puls brukar lösa det problemet.
Apropå ripjakt torde väl många ha hört talas om röstningsmisslyckandet i riksdagen häromveckan.
En kristdemokrat röstade trots att han var utkvittad och en vänsterpartist tryckte för sent.
Därmed missade oppositionen chansen att tvinga regeringen att ändra paragraf tre i rennäringsförordningen, den som avgör om vi kan prioritera svenska jägares möjligheter till småviltjakt i fjällen.
Många misströstade efter beslutet. Men ge inte upp. Nu finns det en riksdagsmajoritet för en ändring.
Utan hållbara argument mot kan regeringen i stort sett bara välja mellan att ändra frivilligt eller under tvång.
Moderaternas talesman i jaktfrågor försökte i debatten ursäkta sig med att EU inte tillåter en ändring, men det juridiska argumentet börjar kännas som något ur sagan om kejsarens nya kläder.
EU har friat alla länder som prövats för särbehandling av egna jägare när det gäller jakt på statliga marker. Jakt är ingen tjänst enligt tjänstedirektivet.
Regeringen hävdar att problemet för Sveriges del inte är jaktupplåtelserna i sig, utan tjänster kopplade till jaktupplåtelserna. Därför skulle vi kunna fällas om vi prioriterar jakt till landets egna jägare, trots att andra frias. Men just i Sverige har det ända sedan fjälljaktsreformen infördes varit förbjudet att koppla jaktkortsförsäljningen till försäljning av andra tjänster... Ridå.
Jag ska erkänna en sak: jag ogillar att göra bort mig. Men jag börjar inse att det kanske inte är typiskt svenskt. Landets regering verkar i alla fall inte dra sig för att skicka en representant naken upp i riksdagens talarstol.