Krönika: Jag önskar att det kändes

Det är omöjligt att kapsla in ett minne. Det går inte att trycka spara som, sortera i mapp, trycka ctrl + o och få upp dokumentet så att det ser ut exakt som det gjorde senast. Ännu mer omöjligt är det att försöka kapsla in en känsla, eller att ta fram känslan när den borde finnas där. Jag skriver borde men menar när jag vill att känslan ska finnas där. Kanske är det att jag vill känna något rent och orört. Något som inte innehåller några "borde". Jag vill att det ska kännas, någonting, på ett särskilt sätt. Jag vill så himla jättegärna känna det där som jag vet att jag känt någon gång förut. En känsla som säger att "det här, det här är något speciellt. Nu stoppar du tiden", men jag fumlar för jag vet inte vad det är som jag vill konservera. Det är värst med den här typen av krampaktigt kontrollerande av tillvaron kring jul och vintertid. Det är ju då det SKA kännas lugnt men ändå förväntansfullt ivrigt i bröstet. För så kändes det förut. Jag menar inte att jag vill tillbaka till hur det var som barn, jag vill bara känna hur tillvaron suger till. Så hårt att det är omöjligt för några andra känslor att alls kommer in. Kanske är det skulden och det ständigt dåliga samvetet som för evigt bitit sig fast.

Till helgen kommer säkert en del hemvändare till Luleå. Hur kommer de att känna sig? Kanske tomma över att allt och inget förändrats sedan sist. Att deras gamla rum hos mamma eller pappa är bortstökat, istället står där en präktig syhörna.

Till veckans uppslag har jag pratat med Mia KcFadyen från Övertorneå, Malin Abrahamsson och Ida Skeppar från Luleå. Mia pluggar till coach i San Fransisco, Malin är framgångsrik konstnär i New York och Ida arbetar som modell i Hong kong. Jag själv reste aldrig iväg. Jag flyttade till Stockholm men det känns föga spännande. I och för sig, ett par månader efter gymnasiet åkte jag och hälsade på en kompis i Buenos Aires i en månad. Jag skäms när jag upprepade gånger pratar med kompisar om hur "kul" vi hade där. Som att jag är död och begraven. Vem vill vara som Afrika-tanten Gunilla i Masjävlar?

Och förresten, du kommer väl ihåg att rösta på kuriren.nu om vem eller vilka som får årets nöjespris? Utan att säga för mycket kan jag avslöja att det tycks finnas några klara, om än otippade, favoriter. Men mycket kan hända på en vecka, 19 december är sista röstningsdatum. Då hoppas jag att du hinnit säga ditt om vem eller vilka från Luleå som får stans finaste utmärkelse.

Nej, dags för oss här på Puss-redaktionen att säga adjö och korka upp vinglöggen. Nästa nummer av Puss är det sista någonsin. Självklart avslutar vi med att göra ett temanummer om avslut, undergång och avsked. Väl mött!