Krönika: Huka er ripor - Moltas har lämnat knät

På minussidan av att vara en uppväxande hund: golvet istället för knät. På plussidan: Göra sådant som stora hundar gör. Till exempel jaga ripa. Jag sköt första ripan för Moltas nyligen. Han uppskattade det till fullo. Trots lössnön så kämpade han på så gott han kunde. Och bakom kulisserna manipulerade förstås curlinghussen jakterna så att han inte blev alltför slut. Vi valde Arjeplogsfjällen av gammal vana. Det var glest mellan riporna, så det blev en delikat balansgång mellan att inte låta Moltas gå för hårt och att ändå gå tills vi hittade fågel. Men vi lyckades åtminstone någon gång. Årets dåliga riptillgång blev ingen överraskning. Ifjol var fjället fullt av spår av hermelin, mård och räv. Ugglor och rovfåglar syntes lite här och var. Dessutom kryllade det av lämlar. Fällan väntade bara på att slå igen om riporna. Framåt våren kraschade lämmelstammen på lämlars vis. Naturligtvis försökte de plötsligt hungriga predatorerna istället försörja sig på annat. Katten på råttan och råttan på repet. Riporna kom förstås i kläm. Detta händer alltid, med några års mellanrum. Det är naturens ordning. Likafullt är det trist när det händer. Det hinner bli ont om ripor innan predatorerna antingen svultit ihjäl eller flytt fjällen. Men nu är allt lika ordnat för ripornas comeback. Fjället är rent från spår av predatorer. Varken rovfåglar eller ugglor syntes till på vår första vinterripjakt. Det var som sagt magert med ripor också, men det är det alltid innan det vänder. Och det gör det när det ser ut så här. Som sagt, det är nog inte så dumt att vara uppväxande hund. Särskilt inte om man fått någon fågel med sig från ripsvackan och står i startgroparna inför uppgångsåren. Moltas vet det inte än, men jag tror han har tur med riporna. Dessutom har jag skrivit klart nu. Han får väl sitta lite i knät då.

Krönika: Huka er ripor - Moltas har lämnat knät

Lille Moltas är inte så liten längre. Han försökte nyss klättra upp i knät på mig, men en ettårig vorsteh kan inte ligga i knät när jag skriver. Han fick lägga sig på mina fötter istället.