Yttrandefriheten har ansetts så viktig och grundläggande i det demokratiska Sverige att man sedan länge har valt att skydda den i en grundlag. Dåtidens folkvalda insåg vikten av att säkra ett speciellt skydd för rätten att uttala sig i ord, bild och skrift, och även sprida de åsikterna i tryck.
Tyvärr är dagens folkvalda inte lika upplysta, utan agerar i många fall både klåfingrigt och populistiskt. En integritetsiver har svept in över västvärlden och de svenska politikerna har okritiskt hakat på utan att inse eller bry sig om de långtgående konsekvenserna och riskerna.
Politikernas populism handlar i hög grad om att okritiskt formulera lagförslag och inskränkningar som baseras på problem som vem som helst vid första anblicken kan förskräckas av och ansluta sig till. Vem håller inte med om att det är förskräckligt att barn fotas och filmas i utsatta situationer och sedan "hängs ut" på internet?
Som en konsekvens av olämpliga internetpubliceringar av privatpersoner jobbar nu starka krafter för att det ska införas ett förbud mot "kränkande fotografering". Förslaget innebär att alla fotografer, proffs som amatörer, begår brottsliga handlingar om de tar en bild på allmän plats som "kränker den personliga integriteten".
I Norrbotten finns en motsvarighet inom landstinget, där det numera råder fotoförbud i samtliga landstingsägda lokaler. I ambitionen att stoppa ett extremt litet antal övertramp från enskilda privatpersoner, har landstinget nu infört ett förbud som riskerar att slå mycket hårt mot mediernas möjlighet att dokumentera missförhållanden inom vården.
För en vecka sedan lyssnade jag på en debatt där juristen Peter Danowsky deltog. Danowsky är Sveriges främste när det gäller området yttrandefrihet och tryckfrihet. Danowsky är mycket kritisk till politikernas integritetsiver och konstaterar att det saknas politiker som driver yttrandefrihetsfrågor. När det gäller trenden att i allt högre värna den personliga integriteten konstaterar Danowsky:
"Varje beslut som innebär förstärkt integritetsskydd är samtidigt en begränsning av yttrandefriheten och innebär att utrymmet för allmänheten att få veta det som är berättigat minskar", säger han.
Just allmänhetens rättighet att få bli informerad är central i yttrande- och tryckfrihetsfrågor. Grundlagen finns inte till för mediernas skull, utan för medborgarnas.
Varje enskild inskränkning av yttrandefriheten kan motiveras med hjälp av integritetsskäl. Till slut har vi maximalt integritetsskydd, men minimal yttrandefrihet. Vill vi ha det så?
Trevlig helg!