Krönika: Fritt fram för skräck

Att tända ett ljus på en grav i dag är inte alls fel. Inte heller att tänka på den som graven symboliserar. Något helt annat är dock Alla helgons dag, som drabbar oss kommande lördag den 5 november. Företeelsen är i stort sett inspirerad av amerikanska traditioner, där den heter Halloween och som går ut på att det är relativt legitimt att skrämmas och busa just den här dagen. I USA springer småungarna omkring och ringer på dörrklockorna och tvingar dem som öppnar att välja mellan ?Trick or Treat? ? bus eller godis, alltså. Och inte minst filmiskt är detta en helg som har inspirerat till närmast oproportioneligt många skräckfilmer. Redan 1978 lät regissören John Carpenter den klart störde Michael Meyers framträda i lågbudgetrysaren Alla helgons blodiga natt (Halloween, i original). Redan som 15-åring knivmördade han sin syster denna dag och ett drygt decennium senare rymmer han från hispan och fortsätter med sina monotona attacker med höjd kniv, denna helgdag. När Alla helgons dag inträffar är det fritt fram för skräck, i allehanda former. Och på sitt sätt är det ju helt och hållet tillåtet att bli både rädd och skrämd, varför jag här tar tillfället i akt att upprätta ett slags litterär manual i skräck- och skrämselhänseende. Alltså: bland annat det följande är bland det mest skrämmande mellan två pärmar som man kan tänka sig. Tages lämpligen del av under kvälls- eller nattetid, när höststormen rister grenarna i trädet just utanför fönstret till ditt sovrum och allehanda andra mystiska ljud också ackompanjerar läsningen. 1: Shirley Jackson (1916 ? 1965). Hon hade ett utseende som kunde få den tillfällige betraktaren att tro att hon var en välmående liten mormor ute på landet, men i stället var det så att hon skrev några av de kusligaste och allra mest suggestiva skildringarna av besatthet, lurande vansinne och psykisk upplösning som någonsin har skrivits. Jacksons mästerstycke är novellen Lotteriet, som publicerades i tidskriften The New Yorker för den 26 juni 1948 och som fortfarande kan få hjärtat att slå snabbare hos dem som aldrig har drabbats av den. Men Jackson har också skapat fullödiga psykologiska skräckthrillers som Hemsökelsen, Soluret och Vårt hem är vårt slott. Läser ni direkt på engelska så leta då även efter The Magic of Shirley Jackson, en antologi redigerad av hennes make litteraturvetaren och journalisten Stanley Edgar Hyman. 2: Peter Straub (1943 ? ). Specialist på övernaturligheter av gotiskt slag. Gengångare, från 1979, är numera betraktad som en modern klassiker inom spökromangenren. Ännu flera suggestiviteter erbjuds generöst i Skuggrike och Drakens dag, där Straub elegant låter miljö och blytung atmosfär samspela med sällsamma egenheter som resultat. Koko, Mystery och The Throat (de bägge senare ej översatta till svenska) är en suverän psykologisk thrillertrilogi med komplexa intrigkonstruktioner, där Straub gör ett mycket ambitiöst ? och till allra största delen lyckat ? försök att teckna ett slags psykologiskt porträtt av det sena 1900-talets Amerika. 3: Ira Levin (1929 ? ). En sparsmakad författare som framträder relativt sällan, men är innehavare av en produktion där majoriteten betraktas som fullvärdiga mästerverk. Levins första bok var den subtila deckaren Bädda för död. Sedan dröjde det över ett decennium innan han publicerade det som bara kan beskrivas som hans mästerverk: Rosemarys baby. Denna berättelse om djävulsdyrkare i ett stort gammal hyreshus i centrala New York filmades även, med stor framgång, av Roman Polanski och med Mia Farrow och John Cassavetes i huvudrollerna. Såväl bok som film fungerar fortfarande klanderfritt som tillskruvare av skrämselnerverna. Levin skrev senare även Fruarna i Stepford, Pojkarna från Brasilien och (dessvärre) även en uppföljar till Rosemarys baby, vid namn Rosemarys son. Läs helst inte den senare. 4: Patricia Highsmith (1921 ? 1995). Amerikansk författare som dock under större delen av sitt liv var bosatt i Europa. Hon ger begreppet ?luguber? en helt annan dimension och såväl hennes kriminalromaner som hennes mera psykologiska rysare hör hemma inom det svårartat aparta område där galenskap premieras. Highsmith debuterade med den raffinerade mordbytar-historien Främlingar på tåg och hasplade sedan ur sig tungt imponerande historier som Djupt vatten, Skuggan av ett ansikte och Glas-cellen. Mest känd är hon dock för sviten romaner om den amoraliske Tom Ripley, en mördare och missgärningsman av det livsfarligt charmerande slaget. Som också tillåts att klara sig undan lagens långa arm! En man med många talanger, En man utan samvete och En man med onda avsikter är några av böckerna med honom. Samtliga lika ohjälpligt fängslande. 5: Stephen King (1947 ? ). Fenomenet inom branschen; dock något mindre produktiv under de senaste åren, jämfört med den hysteriskt febrila verksamheten under främst 1980- och 1990-talen. King har skrivit hur mycket skräck som helst men det följande är exempel på några av hans mest oundvikliga böcker: Lida, Dolores Claiborne, Rasande Rose, Varsel, Geralds lek och Cujo. Läs och bli rädd, alltså. Det är tillåtet den kommande helgen. Katten Malin blir dock inte rädd. Tror jag. Hon är ständigt lika modig. Till nästa gång: Lev Väl. Samt rekommendation av den Läslusta som utbryter på Hertsöns bibliotek nästa onsdag, den 9 november. Medverkande Lisa Wede och denne krönikör.

Krönika: Fritt fram för skräck

Så här är då läget: i dag, tisdag, är det Allhelgonadagen ? en dag för eftertanke, kontemplation och erinran om de som har gått vidare till en förhoppningsvis bättre tillvaro, någonstans.