Krönika: Fin form - en fantasiprodukt i prima före
Den period då ett tunt lager nysnö vilade ovanpå en solid botten av skare i
stora delar av inlandet. Under ett par veckor hann jag få känslan av att det inte bara var föret som var prima, utan även formen. Det var nog optimistiskt i överkant, med tanke på att träningsinsatsen inför jakten var synnerligen blygsam. Men sent skall syndaren vakna. Sedan kom julens snöfall. Under nysnön begravdes både det lättåkta föret och illusionen om den goda konditionen. Det är en sak att åka skidor när det går lätt, en helt annan när man sjunker djupt i lössnön i varje steg. Under mellandagarna räckte det plötsligt med några timmar för att bli sliten, utsvulten, uttorkad och genomsvettig. Ganska få timmar, för att vara ärlig. Och jag som inte ens hade en förkylning att skylla på. De atletiska egenskaperna var tydligen blott en fantasiprodukt, skapad av lika delar önsketänkande och gott
skidföre. Jag tror jag skippar Vasaloppet i år också. Men medan jag väntar på att vinterns kommande skidturer ska väcka kroppen glädjer jag mig åt att jag i alla fall är väl förberedd på skyttesidan. Min egen uppfattning om mitt skytte fortfarande ligger på samma höga nivå som uppfattningen om min skidåkning låg på före jul. Och i det här fallet kan optimismen mycket väl vara mera välgrundad. Den skänker hur som helst en viss tröst. Å andra sidan har jag, om jag ska vara helt ärlig, ännu inte skjutit ett enda skott mot topptjäder i vinter. Så ser du någon som ligger i snön på skjutbanan och desperat kontrollskjuter sin studsare under de kommande veckorna - låt honom vara ifred. Under de omständigheterna är det inte säkert att denne någon vill prata skytte. Eller skidåkning,
för den delen.
Så jobbar vi med nyheter