Krönika: Ett litet frigolitchips kan göra livet lättare

Den skojiga historien handlar om hur ett chips och en dammsugare kan lösa ett knepigt problem. Chips? Nä, varken ett datachips eller ett potatischips. I och för sig kan datachips göra tillvaron lättare och ett -potatischips livet tyngre i kilo räknat, men här handlar det om annat chips. Bakgrund: För att transportera färskvatten i en ledning vintertid -erfordras tjälfritt djup. Om man inte vill gräva ner ledningen till tjälfria 2,5 meter måste denna förses med en invändig elektrisk värmekabel, tjock som en vanlig lampsladd, men styvare. Kabeln avger värme som hindrar vattnet att frysa. Problemet är bara att få in värmekabeln i vattenslangen när -ledningen är 65 meter lång. Till en viss gräns kan kabeln skjutas in, men efter ett antal meter blir friktionen för stor. Det gäller att skapa ett sug Erfarenheten av ett tidigare liknande arbete var dålig när -sommarens vattenledningsjobb vid stugan skulle slutföras. Förra -gången klarades ett värmekabelprojekt på 46 meter av med hårfin -marginal. Det gick ? men under otroligt trixande och bökande. Nu var det 20 meter till. Tips flöt in, men verkade svåra och otänkbara. Goda råd är emellertid inte alltid dyra. Lars-Åke på ett branschföretag i Skellefteå tillfrågades när jag skulle beställa kabeln.  ? Du använder en dammsugare, anvisade han. En vadå? Dammsugare??? Men hallå! Du kan inte vara -allvarlig?  ? Jodå, hävdade han. Så här skulle man göra. Dammsugarslangen ansluts till den tomma vattenslangens ena ände. Så tätt som möjligt. Därefter placerar man ett frigolitchips, sådana som används till att inpackning av ömtåliga saker, i andra änden av vattenslangen. I chipset knyts fast en tunn fiskelina. Därefter körs dammsugaren igång. Dammsugaren skapar ett sug i röret vilket kommer att medföra att det ultralätta frigolitchipset sugs genom vattenslangen och drar med sig den lätta linan. Därmed har en förbindelse skapats. Det kan inte vara sant, sade jag tvivlande.  ? Vi har använt principen i ledningar som varit 400 meter långa, -hävdade Lars-Åke tvärsäkert. Titulerar mig fisklinechef Fiskelina inköptes. Fast var skaffa -frigolitchips? Det visade sig att dessa var svåra att få tag i. Men Kurirens Anders -Ekberg fixade saken via en handfull chips från Kurirens källare. Så förberedde jag och stuggrannen projektet. Dammsugaransvarig i ena änden av de 65 metrarna, jag själv som -fisklinechef med chips i den andra. Den nervösa spänningen låg som en -dimma över Abisko. Om inte -detta lyckades, hur skulle då vinterns vattentillförsel lösas?  ? Kör igång, hojtade jag. Det började susa i ledningen. Och visst uppstod det ett sug. In med frigolit-chipset, mata på med lina. Efter mindre än tre -minuter hördes dammsugaren vråla till som om något stoppat suget. Chipset var framme och satt i -dammsugarröret. Fortsättning följer ... Resten var enkelt. Värmekabeln knöts fast i min ände av fiskelinan och halades genom vattenslangen. Man ska aldrig tappa sugen. Inte när dammsugare finns att tillgå. Skandalhistorien? Jag tvingas tyvärr meddela att den delen av -krönikan utgår. Detta trauma måste bearbetas ytterligare en tid innan jag ödmjukt orkar möta offentligheten. Kan säga så långt att det handlar om kombinationen sömnbrist och bussfärd. Nä, nä. Det är inte så. Betydligt värre. Vi syns om en månad ? tyvärr. Gruvar mig för en utförlig bekännelse.