Jag skulle ju bara flytta ett kikarsikte från en studsare till en annan. Ett harmlöst litet projekt. Perfekt för lågsäsongens pysslande - snabbt och enkelt. Jo pyttsan. Inte slutade det där. Syntes det inte en hårfin spricka i kolvträet just bakom lådan på min 6,5:a? Jodå, visst var det så. Och sedan var det igång. Sprickan måste naturligtvis lagas och lite plast slipas bort i en onödigt tajt bäddning av mekanismen. Annars skulle skadan kunna förvärras, bli dyrare att laga och dessutom hinna orsaka vem vet vilka precisionsproblem under tiden. Till vapentekniker, alltså! En olycka kommer sällan ensam. Jag har en grövre studsare också. Den har skjutit någorlunda acceptabelt, men inte bättre än att jag ändå anat ugglor i mossen. Förra säsongen hittade jag en stockskada bakom rekylklacken, gissade att detta var förklaringen till de medelmåttiga skytteresultaten och lät plastbädda mekanismen. Det hjälpte inte. Studsaren sköt i princip inte bättre. Och nu i vår upptäcker jag att även plastbäddningen spruckit på samma ställe. Så ett reparationsobjekt blev till två. Dessutom verkade rekylklackarna i den ena studsaren belastas ojämnt. Bäst att få det kollat också, när jag ändå är i farten. Underhållet är baksidan av att vara så beroende av sin utrustning som jägaren är. Men tekniska problem ligger bakom åtskilliga dåliga skott ute i markerna varje år - tekniska problem som går att upptäcka och förebygga. Så det är väl bara att hålla ögonen öppna och försöka se felen innan de ställer till något. Lyckligtvis är detta en bra årstid att fixa sådant som krånglar eller kan förväntas krångla. Det är månader kvar till nästa säsong och med lite tur går det att hitta en vapentekniker som hinner ta sig an jobbet. Inte för att just jag bad om att få lösa just de här problemen just nu. De bara ramlade över mig. Men det finns faktiskt en poäng i att ta reparationer och underhåll nu. Det är jag övertygad om. Så övertygad att jag nästan bestämt mig för att undersöka vad som är löst inuti hagelbössan.
