Hur ska man kunna vädra så luften blir hälsosamt fräsch och ren utan att utsätta bebin för drag? Hur ska man kunna äta nyttigt för bebins skull och samtidigt undvika att ge bebin magknip för att man äter lök och kål?
Den första mammaledigheten var en kamp mellan olika rädslor och måsten. Herregud, det var ju vi som ansvarade för den lilla människans väl och ve. Vi! Och endast det bästa var ju tillräckligt bra för vårt underverk.
På en skala mellan ett och tio kan man väl säga att den mammaledigheten hamnar ganska nära noll när det gäller avslappnade föräldradagar. Under de första månaderna kunde jag varken svara i telefonen eller öppna dörren om någon ringde eller knackade på mitt under en amningsstund. Jag var så spänd i min rädsla att störa lugnet att lugnet blev allt annat än lugnt. Inte nog med att det krävdes en vetenskaplig studie för att komma fram till om bebin: A. hade för mycket kläder på sig och skulle bli ûbervarm under vagnpromenaden, eller: B. hade för lite kläder på sig och skulle bli nedkyld. Dessutom skulle man oroa sig för jobbet. "Vad missar jag?" var frågan som låg som en tung, blöt och kliande filt över mig under föräldraledigheten. Tänk om jag inte skulle hänga med i utvecklingen på jobbet?Ändå hade jag ju ett jobb att komma tillbaka till. Ett fast jobb. Inget att oroa mig för. Egentligen. Och det gjorde jag inte heller under mammaledighet två, tre, fyra eller fem. Då hade jag insett att jobbet finns kvar och att det efter bara en vecka eller två känns som att jag aldrig har varit därifrån. Alltså bättre att passa på och njuta av bebin medan tid är. För bebistiden är inte för evigt.
Mitt tips nummer ett, två och tre till alla bebisföräldrar är: njut!
Njut, njut, njut. Även om tillvaron känns som en ändlös räcka av sömnlöshet och kräkfläckar på axeln så kommer det att vara slut i ett nafs. Och du kommer att sakna det!
Att hänge sig åt total njutning är förstås svårare för den som inget jobb alls har att komma tillbaka till. Som Matilda Henriksson Rova i veckans reportage. Trots att hon utbildade sig till ett "idiotsäkert" jobb så är det hon som nu sitter och känner sig som en idiot, med nästan fem års "bortslösade" studier, i en tid när nedskärningsbeskeden duggar tätt. Nu ägnar hon mammaledigheten åt att trolla fram en plan B och plan C för tiden efter bebis. Som tur är har hon barnen Hannes, Miranda och Vendela - de får henneatt känna att hon ägnar sin tid åt något som
verkligen är viktigt. Det är barnen som bär henne. Läs om hur det är att vara mamma och arbetslös lärare i veckans reportage. Vi syns igen om två veckor.