I slutet av januari berättade Norrbottens-Kuriren en både mörk och ljus historia om främlingsfientlighet och civilkurage.
En kustbuss mellan Luleå och Umeå hade blivit tio minuter försenad, i väntan på anslutande resenärer från Boden. Då tog busschauffören upp mikrofonen och förklarade förseningen med att bussen var tvungen att vänta in några "nysvenskar" som skulle hälsa på släktingar i Västerbotten.
- De här nysvenskarna är tydligen viktigare än oss svenskar, sa han bland annat.
Marita Lundgren var en av de resenärer som reagerade starkt. Hon gick fram till chauffören och sa
"Nu lägger du av, det här är inte okej". Då blev han tyst. Sedan tog han upp mikrofonen igen och bad om ursäkt.
- Man låter inte så där om människor som flyr från sina hemländer, sa Marita Lundgren till Kuriren.
Lars Nilsson, trafikchef på Länstrafiken i Norrbotten, tvingades uttala sig.
- Vi tar självklart avstånd från det här. Vi har nolltolerans mot kränkningar av våra resenärer, försäkrade han.
De senaste veckorna har jag tänkt mycket på både främlingsfientlighet och civilkurage.
Polisen har jagat papperslösa genom att id-kontrollera människor bara på grund av deras utseende. Justitieminister Beatrice Ask viftade undan kritiken om att det är rasistiskt. Hon hävdade att upplevelsen av diskriminering hos dem som id-kontrolleras är "personlig".
Då skrev författaren Jonas Hassen Khemiri ett öppet brev till Beatrice Ask. Han föreslog att de byter skinn för en dag, för att justitieministern ska förstå hur det känns att bli särbehandlad på grund av sitt utseende:
"Jag önskar att du hade varit med mig i polispiketen, Beatrice Ask. Men du var inte det. Jag satt där ensam. Och jag mötte alla förbipasserande blickar och försökte signalera att jag inte var skyldig, att jag bara hade stått på en plats och sett ut på ett visst sätt. Men det är svårt att argumentera för sin oskuld i baksätet av en polisbuss."
Jonas Hassen Khemiris öppna brev publicerades i Dagens Nyheter. Den första dagen lästes det 250.000 gånger, bara på nätet. Senast jag kollade hade brevet delats nästan 155.000 gånger på Facebook och 7.000 gånger på Twitter.
Om inte det är en folklig markering mot rasism, så vet inte jag vad som är det.
En kritikstorm av samma styrka möter just nu migrationsminister Tobias Billström, som i en intervju med DN sa:
- Ibland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50-60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda.
Billström har bett om ursäkt för sitt uttalande - och Fredrik Reinfeldt har sagt att det var olämpligt - men det spelar ingen roll.
Kritiken tystnar inte. En svensk migrationsminister kan tack och lov inte uttrycka sig rasistiskt och komma undan med det.
I Råneå vittnar familjen Almallak, som har nekats uppehållstillstånd i Sverige men inte vågar återvända till Palestina, om stödet de möter från omgivningen.
- Vi tackar alla som ställer upp för oss, vi har en stor familj i Råneåborna, sa pappan Mohammed Almallak till Kuriren i måndags.
När främlingsfientliga och rasistiska uttryck blir allt vanligare - även från samhällets yttersta makthavare - är det lätt att tappa hoppet om människovärdet: Är det så här vi ska behandla varandra? Ska klimatet vara så här isande kallt?
Då ligger hoppet i motkrafterna. Bussresenärerna som säger åt sin chaufför att skärpa sig. Råneåborna som kämpar för sina palestinska vänner. Alla som visar var de står, om så bara genom att dela en antirasistisk text på Facebook.
Vi är många som vill ha ett Sverige och ett Norrbotten för alla. Vi är många som säger att det är nog nu.