Enkla grundregler och sunt förnuft blir aldrig helt ute. Om man håller sig till några enkla regler i umgänget med sina -medmänniskor, kan man tryggt förvissa sig om att man ligger rätt i tiden ? i alla fall -ibland.<br>I sandlådan på baksidan av vårt hus lekte vi relativt fria från våra -föräldrars (läs mödrars) direkta insyn. Därmed inte sagt att ingen hade koll på vad vi gjorde, tvärt om ? kontrollen var stenhård men utövades ofta indirekt. Eftersom det var tidigt 1960-tal var ?hel och ren? grundregeln för de flesta av oss.<br>Och så skulle man vara snäll.<br>Vad som än hände.<br>De flesta förmaningar inför äventyr ute i den stora världen -avslutades med frasen:? ?och så är du snäll?.<br>I övrigt fanns det inte så många uttalade regler över huvud taget, vill jag minnas. Det behövdes liksom inte. Man lekte i förvissningen att -gjorde man fel så såg mamma det, eller tant Stormberg, eller tant -Lindgren ? och det gick aldrig att förutse när någon av dem skulle -komma ut och hänga tvätt eller damma mattor. Så man höll sig i -skinnet. Det blev lugnast så.<br>Enkla regler som fungerade<br>När jag tänker efter fanns det faktiskt, vid sidan av att vara hel och ren och snäll, ett par förbehåll i kamratumgänget; man slog inte barn med glasögon (!), inte någon som var mindre och pojkar fick inte slå flickor. Paradoxalt nog borde dessa regler ha inneburit att det var OK att slåss, bara man höll sig till reglerna ...<br>Dessa enkla men handfasta ramar för vardagen, fungerade rätt hyfsat. Vi var många ungar i kvarteret och för det mesta var vi något så när sams. Hettade det till fungerade hotet, ?jag hämtar brorsan?, för att åstadkomma vad vi i dag skulle kalla time out.<br>Det värsta vi tog oss för var att reta farbror Nilsson. Han var gårdskarl, hetlevrad och därmed ett lätt byte. Minimal insats från vår sida gav maximal utdelning i form av ljudliga raseriutbrott. Än i dag finns minnet av en hiskelig vendetta inristad i en källardörr ?FUL-NILSSON KRÅKA?, var det tuffaste invektiv vi kunde komma på.<br>Men sen fanns det alltid de som inte alls höll sig till vårt informella kontrakt, de som inte villa spela efter reglerna och vars öde blev att -antingen leka för sig själva eller helt enkelt dra till ungarna på andra sidan Storvägen. Tvingades man över Storvägen var man snabbt glömd, fanns liksom inte.<br>Men snälla Ulf ...<br>Hamnar på min barndoms gata när jag läser om lille Ulf. Ja, fast Uffe är inte så liten längre och borde kanske snappat ett och annat. Har hans mamma inte lärt honom att inte slå flickor? OK, nu slår han inte med nävarna utan med munnen eller med pennan. I sin nya roman Värmen går han till förnyad attack mot ett antal yngre skribenter. Det har gått några år sedan Karolina Ramqvist 1998 sågade Lundell i DN och han såg sig manad att skriva det brev som senare kom att publiceras i Fittstim och fick till följd att Lundell bytte förlag. Trätan med förlaget tycks vara glömd i och med utgivningen av den nya boken, men agget mot unga , vassa pennor sitter i.<br>Hemma på vår gård skulle han ha stämplats som helt hopplös, en retsticka. Ni känner igen typen, ni minns en som ställde sig några -meter bort för att ha lite försprång när det brast för den som utsattes för -påhoppen. En fegis som så gärna hade velat vara med men som inte -visste hur man bar sig åt. En som varken kunde koderna eller hade -förmågan att läsa spelet.<br>Uffe verkar inte riktigt veta hur man gör för att få vara med. Han envisas med att hoppa på småbrudar. All respekt för -damerna Skugge, Johansson med flera men vad tror en 50+ rockpojke att det är för slags poäng han plockar på -tilltaget? Och vad är det han vill, egentligen? Har han inga egna -kamrater?<br>Han kanske bara vill vara med och leka men anar någonstans att -tjejerna har betydligt skojigare på egen hand och så hamnar han där vid sandlådan, en bit bort, ilsket sparkande i gruset.<br>Fy, fy, fy ...<br>Eller så är han bara hopplöst ute, så där oåterkalleligt passé som man bara kan vara av att krampaktigt försöka hänga med. Att hänga med är inte ens att tänka på, eftersom inget kan vara mer avslöjande i genren - ? här kommer en som passerat bäst-före med råge?. <br>När det i måndags var OK att gapa om fittstim, fi och -feminister kan samma tilltag redan till helgen rendera en tätplats på -listan över desperata föredettingar. Så lägg ned.<br>Då finns det ett betydligt säkrare trick att ta till enligt devisen att en klocka som står stilla visar rätt två gånger per dygn. Det var rätt på 60-talet i sandlådan och det är rätt i dag ? man är hel, och ren och ? snäll. Fy på dig, Ulf.
