Kraftfullt musikpaket i Vuollerim

Kulturkraft Vuollerim 2004
Artister: Slaptones, Thorstein Bergman,
Celtic Swing
Plats: Festplatsen Kyrktjärn
Tid: Torsdag 8/7-04

Norrbottens län2004-07-10 06:30
Rolf Nilsén
Årets Kulturkraftsspelning på det natursköna Festplatsområdet vid Kyrktjärn i Vuollerim, blev absolut en lika folkligt gemytlig angelägenhet som förra året.<br>Då var ju visserligen Jakob Hellman där och han spelar ju offentligt så sällan att enbart det lockade några hundra flera åskådare än de som tagit sig dit i år.<br>Men de ljuvt tuffa rocktjejerna i Slaptones drog bra med folk i år också. Och när de stod på scenen tillsammans med den rufsige gamle trubaduren Thorstein Bergman och karvade fram klassiker ur Americana-skatten ? då var det så speciellt som det bara kunde bli.<br>Celtic Swing, ett band med lokala anor och med irländsk musik som sin specialitet, inledde den här torsdagskvällens övningar.<br>Både glad och vemodig och taktfast svängig musik, med banjo och flöjter i sättningen och låttitlar som Wild Rover och Whiskey In the Jar, anslog tonen och fick upp stämningen hos publiken.<br>Ensam med sin akustiska gitarr satte sig sedan Thorstein Bergman ner på scenen och tolkade låtar av bland annat de Stora amerikanska countrypoeterna.<br>Det blev svenska versioner av Kris Kristoffersons Love Don?t Live Here Anymore och Merle Haggards A Working Man Can?t Get Nowhere Today och de lät hur kärvt vemodiga och beprövat eftertryckliga som helst.<br>Själv tycker jag verkligen att det är jättebra att det finns en svensk musikpoet som har kopplat storheten i de här vardagsbardernas osentimentala texter och Thorstein Bergmans sätt att liksom bända fram sina gitarrstycken och med vibrerande skrovlig stämma frasera sina egna översättningar, är mycket starkt berörande.<br>Han gjorde också sin gamla hit Helgdagskväll i timmerkojan av Dan Andersson (?det brukar alltid finnas någon som vill höra den här...?), Ferlins En valsmelodi, Alla tillsammans och sin egen Om du nånsin hittar fram till Samarkand, varav den sistnämnda innehåller en av de allra vackraste texter som jag över huvud taget känner till.<br>Och Kyrktjärn i Vuollerim låg alldeles, alldeles, alldeles, alldeles spegelblank och då Thorstein Bergman sjöng om att ?jag talar till dig som sitter där och gråter? så var det allmängiltigheten personifierad som hörde av sig.<br>Och så, som avslutning då, dags för den familjeaffär inom rock?n?roll som heter Slaptones.<br>Syrrorna Stella, bas, Greta, gitarr och Sunniva Bondeson, gitarr. Samt farsan Janåke bakom trummorna.<br>De har nu några plattor bakom sig, turnerar flitigt och uppskattas allt mera eftertryckligt som de både ljuvt stämsjungande och individuellt skickliga instrumentalister som de verkligen är.<br>Dessutom är de innehavare av en kaxigt skön och tuff attityd och kan få fart på en rock?n?roll-kväll bara genom att svänga med ståbasen och sätta i gång.<br>Det gjorde de förra året i Vuollerim och det upprepade de nu också, med denna sin både första och sista spelning i länet den här sommaren.<br> ? Då kör vi! sa syster Greta och så ? gjorde de bara just det.<br>De startade med People, från nya plattan Amplify, och svängde sedan vidare med My Baby Left Me/That?s Allright Mama, Heartboy, Please Don?t Touch och Time To Let Go.<br>Slaptones är ett väldigt utpräglat opretentiöst gäng och även de tuffaste rocktjejerna i omlopp ? helt garanterat!<br>Via låtar som Love Comes Easy, Don?t Let Go, John D. Loudermilks Tobacco Road (där farsan Janåke rosselsjöng så tjusigt) och mycket annat vann de sin publik allt mera till sig.<br>Sunniva gick ut i publiken och lirade och som gästartist dök plötsligt Thorstein Bergman upp och gjorde först en enorm version med tjejerna av Johnny Cash Big River och sedan, en om möjligt ännu mera känslobrinnande, tagning av Hank Williams Your Cheatin? Heart.<br>Bergman var en alldeles svensk Man In Black och då var det rysningar det handlade om. Säkert.<br>Kvällens konferencier Kent Sohlman, på sång och munspel, samarbetade med tjejerna i bluesklassikern Hoochie Coochie Man och till sist, efter mycket jubel, avslutades ordinarie set med Carl Perkins Matchbox.<br>Då var det kompakt glädje överallt och några extranummer fogades till helheten.<br>Till nästa gång kanske Slaptones till och med kan få lite scenljus och lite bättre styrka i sångmickarna. För övrigt var det här kraftfullt perfekt.<br>Kulturkrafts utomhuskonserter i Vuollerim börjar bli en tradition och jag hoppas att de fortsätter.<br>De känns redan som en nödvändig oas att förflytta sig till.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!