För 21:a gången är det då revy-dags igen i Klöverträsk. Man börjar liksom känna igen sig i byns Bygdegård numera; man har ju varit där åtminstone någonstans mellan 15-20 gånger, vid det här laget.
Och aldrig behövt lämna den utan av kvardröjande skratt värkande käkar, heller.
Revyn i Klöverträsk består av ett stadigt och pålitligt gäng, som mestadels heter Thelin i efternamn. Ett slags kvalitetsstämpel. Absolut.
Av 31 nummer i årets revy Från vaggan till graven - och livet däremellan, är 21 av dem signerade av den kreativitets-maskin som heter Sonya Thelin Nilsson. Hon kanske i någon mån har ransonerat sina egna fysiska framträdanden på scenen, men visst finns hon där i alla fall. Och är då (alltid!) grymt rolig.
Upphissade byxor
Brorsan Harry Thelin avverkar trofast krumeluriga gubbar med upphissade byxor och bondsluga ansiktsuttryck. Samt är sällan skraj för att framträda så gott som naken eller i varje fall i underställ, när sketch-manus så kräver.
Dennes hustru Anitha Thelin skriver allt vassare sketcher och slipar även fram moraknivs-skarpa karaktärer, likt självaste Döderhultaren ur knotiga träbitar. Och successionsordningen är stillsamt säkrad, via paret Thelins son Björn (med samma bistra ögonbryn som gubben far) samt Sonya Thelin Nilssons superbegåvade döttrar Linda och Ingela Nilsson. Dessa finns på scenen, kan finnas ytterligare några ur släkten i anslutning till densamma.
Finfina klippor
Rena rama tjocka släkt- och It’s All In The Family-affären, alltså. Och gott så. De är alla finfina klippor som ser till att binda ihop föreställningarna.
Jag fullkomligen också tvär-älskar Roland Christofferssons elastiskt vänliga gummibolls-ansikte, favoriserande av nätbrynja samt generösa demonstrerande av sina kroppsliga årsringar; dennes fru Elvy Christofferssons ständiga uppvisande av diverse beskäftiga kvinntimmer och så den alldeles och av idel välvilja fullkomligen självlysande Mats Ågren. I vilken uppgift som helst.
Vinprovarsketch
I år kliver också Anna Påhlson fram och knockar till, med god komisk tajming i både en kvinnlig vinprovarsketch samt i en ömsint intim närkamp med en dator.
Linda Nilsson sjunger fantastiskt fint och har ärvt komiska gener och de som inte nämns här är ändå viktiga flankspelare; oundvikliga för helhetens skull.
Björn Thelin visar de sylvassa klorna i den gläfsande bitska sketchen Partimöte, där Sverigedemokraterna och deras ledare Jimmie Åkesson får sig tungt på käften, i tuff satirisk anda.
I en annan sketch framträder han som statsministern Reinfeldt. Gossen har med andra ord kropp för politiker.
En toalettstol förekommer i flera av sketcherna och det diskuteras också frikostigt med skit, under föreställningens raska gång.
Till sist kan det med all rätt hävdas att det är tur att det inte var lukteffekter, till den mycket omfattande och beslutsamt ljudliga sketchen Prutta på!
Men annars var det, även denna gång, gemytligt och kompakt skitkul i gamla Klövern.