Tja, hur många ska vi tro att vi var samlade på där ute i Gammelstad på Friluftsmuseet Hägnan, på onsdagskvällen, när Lions och Hägnan hade anordnat sin numera tradtionella allsångskväll mitt i sommaren?
Tvåtusen, kanske? Plus eller minus med några hundra till, kanske och möjligen.
Efter en vädermässigt varierande dag bestämde sig väderleken på kvällen för att låta solen stå som spön i backen, från en molnfri och ljuvligt klarblå himmel.
Folk kom frimodigt bärande på solstolar, bänkar och alldeles vanliga stolar, satte sig på dem samt även på medhavda rullatorer, på en stationär gunga som stod på sin plats och placerade sig till rätta i sina enfärgade, prickiga eller rutiga shorts, i sina vedervärdiga foppa-tofflor, i sina sandaler, barfota och med sina medhavda fikakorgar eller inhandlade kaffekoppar med vidhängande sockerbullar.
Och folk tog av sig jackor, som de senare tog på sig. Och så av igen. Rättade till kepsar, skärmmössor och Beppe-hattar. Hundar skällde rutinmässigt men slog sig sedan ner vid husses fötter och nosade lite försiktigt, när de liksom hade gjort sitt.
I luften kunde man förnimma en ytterst svag men ändå omisskännlig doft av tjära.
Den allsångsverksamhet som skulle ha startat 19.00 kom inte i gång förrän 24 minuter senare, på grund av logistiktrubbel med tekniken.
Men då sa Bruno Ekberg, den i sammanhang som dessa evige, att "nu ska vi sjunga allsång och vi börjar med den första låten i allsångshäftet och det är ju Kostervalsen och är ni med nu då?".
Självklart var de flesta av oss det. Skrovliga stämmor steg mot den fortfarande klarblåa skyn och när allsången hade nått fram till raderna "Ja´ ä´ din, du ä´ min, allrakärestan min!" så placerades armar om varandras axlar, som av en tyst överenskommelse, och blev kvar sedan ofta kvar där.
Kapellmästaren Pekka Helles, som är van att bemästra körer, hade med sig sin egen välrenommerade kvartett samt också den välartikulerade kören Piece of Cake.
Och när något senare den alltid naturligt glada kvartetten Östen med resten, från enligt ryktet glada Hudiksvall, tågade in på scenen och korthugget meddelade att:
- Nu kör vi, gubbar!
Så gjorde de, tammefan, också det.
Östen med resten är ett både munvigt och spelglatt gäng, som både kan avverka ett medley av 37 låtar på 7 minuter (OK: jag räknade dem inte men tror obetingat kapellmästare Östen Eriksson på hans bergfasta ord) och få in publiken på en alldeles egen och munter allsångs-expedition när de högg in med Ronny Erikssons Pessimistvisan.
Klockan 20.00 gick solen in i de mörkt dova moln som då hade uppenbarat sig på himlen, men en kvart före 21.00 kom kvällssolen. Och då inträffade det en kvarts paus, så då passade vi på att avveckla verksamheten.
Men det gällde ju inte allsången generellt, för efter paus varslades det om Raj Raj Band, från Pajala, och de brukar ju inte sluta i första taget så om ni hör avlägsna ljud från Gammelstads-hållet så...vet man aldrig.
Det kan faktiskt vara fortfarande pågående sångaraktiviteter därstädes.
Rolf Nilsén