Ett gäng grabbar värmer upp med armhävningar på mjukmattan. Några har redan ställt upp sig vid bänken och bryter lite lätt. Stämningen är uppsluppen inför kvällens träningspass i armbrytning.
- Det här går hand i hand med styrketräningen, säger Kent Andersson mellan armhävningarna.
Han har kommit till sporthallen för att träna med de andra i armbrytarklubben Isbrytarna. Han hörde talas om några som tränade armbrytning tillsammans och tyckte att det lät spännande. Nu har han tränat armbrytning i lite mer än ett år. En dag i veckan övar han med de andra i isbrytargänget och resten av tiden blir att trimma i gymmet. Som de flesta som dykt upp till kvällens övningar, tränar han mest för att det är kul. Fast lite på allvar också.
Tävlat två gånger
- Jag har tävlat två gånger och blev nia på SM. Det tar ett tag innan man lärt sig tekniken, säger han.
Det var Niklas Ljungkvist och sambon Jenny som tog initiativet till klubben. Hemma i Arjeplog var Niklas med och startade Northern Arms. När de flyttade till Luleå fanns ingen klubb för armbrytningsintresserade. Steget var inte stort och 2008 bildade de klubben Isbrytarna.
- Det som är kul med armbrytning att alla kan vara med. Och det är verkligen spridda åldrar i den här sporten, säger han.
De senaste åren har han märkt ett uppsving för sporten och det tror han kan ha att göra med åttafaldiga världsmästarinnan Heidi Anderssons framgångar.
Tre tjejer
- Min uppfattning är att det är både fler unga och fler tjejer som börjat med armbrytning de senaste åren, säger han.
Hos Isbrytarna är det tre tjejer som är med och förhoppningarna är att fler ansluter sig. Till Isbrytarna är alla välkomna. Även om Isbrytarna är en tävlingsklubb så är det inget krav att man måste tävla.
- Jag bryter arm för skojs skull, är med på träningar men inte tävlingar. Det är en utmaning. Jag kunde aldrig tro att det skulle vara så mycket teknik bakom när jag började, men det är det som är kul, säger Peter Lundgren.
Minimal risk för armbrott
Som med alla sporter finns det risker med utövandet. Enligt Niklas är risken för armbrott minimal, även om det förekommer. Däremot är det vanligare med skador i armbågar och muskelfästen.
- För ett tag sedan gick det inflation i näsbrott. När greppet släpper så har man sådan kraft att man kan råka slå sig på näsan. Det har jag själv råkat ut för. Den bröts inte men det gjorde ont, säger han.
Men det är inget som stoppat honom. Det har tävlats en hel del, även om det under det senaste året varit lugnt på tävlingsfronten. I armbrytning kan man tävla både i höger och vänster arm. Själv bryter han med båda men har de bästa placeringarna med höger arm.
Störst inte alltid först
- Det behöver inte vara så att den som är störst alltid vinner, utan det är så mycket annat. Tekniken är bara en del, säger Niklas Ljungkvist.
Fast de medger att det är en kraftsport och förutsatt att den man tävlar mot är med i starten, så vinner den som har styrkan.
Bra på allt
- En stor hand är en bra början och det är en fördel att vara snabb. Men styrkan är självklart viktig. Har du varken styrkan eller snabbheten vinner du inga SM, säger Torbjörn Andersson som väl borde veta eftersom han både vann årets SM och fått en femteplacering i VM. Dessutom är han bror till armbryterskan och världsmästarinnan från Ensamheten, Heidi Andersson.
- Som en känd armbrytare sa en gång; man ska vara bra på allt. Men också ha något litet extra, något man är
extra bra på, påpekar han.