Klöverträsk håller klassen

? Alltid var det då av med nå´ kläder, säger Roland Christoffersson lätt resignerat i en av sketcherna i årets revy i Klöverträsk bygdegård (för övrigt den 16:e i ordningen). Och det har han rätt i. Klöverträsk-amatörerna gillar att ta av sig kläderna och förekomma i ? inte helt men ofta nästan ? väldigt avklätt skick. Men de utvinner poänger ur detta. Samt att de så generöst bjuder på sig själva och sina oftast inte helt modellsköna kroppar. Och en annan sak är också helt säker: kroppsspråk så som de som Roland Christoffersson, med sitt konservburksflin, Harry Thelin, Mats Ågren och Sören Engström är innehavare av ? det snappar man inte upp på någon scenskola. De är man innehavare av sedan födseln och ägnar sig sedan åt att förfina. Och så även detta: av 14 nummer i första akten av Sunt & sånt har någon ur släkten Thelin svarat för texterna till 13 av dem. I andra akten handlar det om tio av 17. Vilket i sig föder konklusionen: om släkten Thelin struntade i revyn i Klöverträsk ? så bleve det förmodligen inte någon revy alls där. Sju kvinnor och fyra karlar åstadkommer den. Det säger något det också. I just den här revyn finns det varje år ett slags väldigt påfallande och hjärtlig atmosfär som absolut smittar av sig. Av olika pressläggningstekniska orsaker tvingades vi i år lämna Bygdegården innan andra akten var färdigspelad. Men likafullt är jag säker på detta: Sunt & sånt håller Klöver-klassen, som man vant sig vid från tidigare revyer. Men likafullt blir det aldrig lika roligt som när Sonya Thelin-Nilsson en gång för flera år sedan agerade älg och styrde över en hel flock med älgar. Ett av de stora ögonblicken inom norrbottnisk amatörrevy-historia, om någon frågar mig. Men i år har vi några sketcher som kommer farligt nära. Mats Ågren som magiker i Mandrake-kappa och arbetande i slow motion, Sonya Thelin-Nilsson kosackdansande i numret ?Kall skinka? (efter melodin Kalinka), Sanna Thelin utförande ?öronljusbehandling? på Sören Engström, Roland Christoffersson som fromlande och flexibel präst (den mannen har för övrigt ett ansikte som en filmregissör skulle älska ? det går att göra vad som helst med det ? VAD SOM HELST!). Vid ett tillfälle på premiärkvällen blev det ett partiellt strömavbrott, men då plockade man bara fram stearinljus och fortsatte att spela. Och strax kom strömmen tillbaka igen. I Klöverträsk ger man sig nämligen. Aldrig. Det ger deras revy många exempel på.