Hon minns sin barndoms jular i farmors och farfars stora, gamla hus i Överkalix där det dukades upp till långbord och ett särskilt bord för de små. Här fanns plats för en jättegran som såg likadan ut år från år.
– Den hade två svenska flaggor högst upp och flaggspel med de nordiska flaggorna. De färgglada kulorna var i glas och smällkaramellerna hade farmor haft sedan hon var barn, säger Katarina och berättar om en jul när farmor öppnade de 70 år gamla smällkaramellerna för att barnen skulle få smaka på bröstsockret som gömde sig däri.
– Det var spännande men inte särskilt gott, minns Katarina.
Farmor levde tills hon var 92 år och innan dess delades julpyntet ut bland släktingarna. Katarina har kvar två sköra glaskulor som hon är mycket rädd om. En ängel från 40-talet har opckså sin givna plats i granen, i övrigt försöker hon pynta med nytillverkade saker i gammal stil.
Traditionellt ska det vara och det var med farmors julängel i minnet som Katarina själv för några år sedan tillverkade en julängel till fönstret.
En annan julklenod har Katarina fyndat på loppis. Det är en julkrubba i papp, signerad Artelius, som är en av Katarinas favoritillustratörer.
– Titta här, på baksidan står det att krubban är inköpt torsdagen den 21 februari 1946 klockan halvett!
Även om Katarina föredrar traditionellt pynt bryr hon sig inte så mycket om övriga jultraditioner och blir mest beklämd över köphetsen på stan. Fick hon själv välja skulle hon gärna åka biort över jul, men det är inte solen och värmen i Thailand hon drömmer om.
– Drömmen är att åka till Irland och sitta i en liten stuga vid havet där det ska blåsa utav helskotta. Där skulle jag gärna sitta en vecka och mysa med min familj och då och då ta en promenad i busvädret.