Karriär
lyhört
Att år efter år låta sig fritt drivas av vinden, det kan bli som att springa med en drake och försöka få den att lyfta. Alla som har eller har haft barn i drakflygande ålder vet hur lätt linorna trasslar till sig och att äventyret ofta slutar i ett träd. Ändå tror man att just den här gången så! Hörde i radion att det finns kurser i karriärplanering. Då får man börja med en nulägesbeskrivning och tala om har man använder sin tid och vad man gör för att hitta balans mellan fritid och arbete. Redan där skulle det bli problem. På fritiden kan en skrivande människa vara fullt sysselsatt med att arbeta medan arbetet i sig ofta verkar fritidsmässigt. Tar man till exempel med läsaren till en badstrand och beskriver en tillvaro bland sololjor och vågskvalp och kan denne undra: Jaha, där ligger hon. Jobbar hon aldrig? Och putsar man fönster eller går på möten ser det arbetsamt ut men kan vara en ren avkoppling.
MÅNGA ANVÄNDER ARBETET för att dämpa sin existensiella ångest, fortsatte kursledaren. Såg framför mig hur radions halva lyssnarskara nickade medan den andra sa: Vem har tid att lyssna på svammel när man har ett jobb att sköta. I kursen karriärplanering skulle man även tänka på sin historia och plocka fram händelser som haft avgörande betydelse i ens liv samt svara på frågan: Vem är du? Minns en bordskavaljer som frågade så. Han var känd och det var i Blå Hallen. Ja, vem var jag att sitta i Blå Hallen bredvid en kändis? Sent omsider blev det dans i Gyllene salen. Då kom svaret men det var för sent, den undrande hade redan gått hem.
SKRIVANDET ÄR som livet. Kunde man kontrollera det helt och hållet skulle det bli tråkigt. Helt oväntat kan draken verkligen lyfta och bli en svävande del av det blå.
Så jobbar vi med nyheter