Kandidat 1 Årets norrbottning: Förlöste norrbottnisk guldlängtan

Lina Andersson tillsammans med Anna Dahlberg slog an vinnartonen i olympiaden och körde hem teamsprinten den fjärde tävlingsdagen.
Det inspirerade andra att göra OS:et till det bästa någonsin.
- Vi öppnade dörren, sedan kom gulden på löpande
band .., skrattar Lina när hon tänker tillbaka på den underbara gulddagen i februari.
Lina Andersson är en enkel och jordnära tjej från Malmberget, med stor kärlek till den norrbottniska naturen.
När hon inte är på resa, tränar eller tävlar på skidor, tar hon gärna tältet, pappa och hunden Jack med sig på en skidtur långt in i fjällvärlden för att fiska eller bara att njuta av luften , stillheten, en flammande brasa, och en kopp O?boy.
- Det är sånt som gör livet värt att leva, tycker Lina.
Hon har växt upp i en idrottsfamilj som alltid betytt mycket för henne. Intresset för skidor kom från pappa och farfar som själva tävlat. Elljusspåret hade hon alldeles bakom husknuten.
När Kuriren ringer upp Lina Andersson befinner hon sig på läger med landslaget i Östersund, för att ladda upp inför säsongens stora begivenhet, världscupen i Gällivare.
- Härligt att få tävla på hemmaplan, det har jag alltid gillat, säger Lina.
Efter guldvintern har också den här säsongen börjat bra för henne. Hon imponerade stort vid sprintpremiären i Düsseldorf i oktober och i vinter har hon chansen att ta ytterligare ett stort mästerskapsguld vid VM i japanska Sapporo, där det individuella sprintloppet avgörs i hennes favoritteknik, klassisk stil.
Lina ser stark ut, och har tagit ett rejält kliv framåt i den fria tekniken, vilket öppnar nya möjligheter för henne.
Det har hon gjort, trots allt annat än klockrena förberedelser med skador och sjukdomar under sommarens och höstens träningsslit.
OS-guldet tillsammans med Anna Dahlberg, där Lina avgjorde spurten med sin makalösa stakförmåga, har betytt mycket för henne.
- Det är det finaste jag kan vinna som idrottare, och ett minne jag bär med mig genom hela livet. Naturligtvis har det förändrat min tillvaro, men så jättestor skillnad är det ändå inte, slutar den ödmjuka mästarinnan.