Den svenska Lapphunden har sitt ursprung i de norra delarna av Skandinavien. Den jagande urbefolkningen använde rasen som jakt-, vakt- och vallhund. Man tror att lapphunden senare följde med de första invandrande samerna för 9000 år sedan. Under 1940-talet hade lapphunden tappat sitt användningsområde och var utrotningshotad men överlevde genom att hitta en ny roll som familjehund istället för brukshund. Nu, sjuttio år senare, är det tuffa tider igen för rasen.
Under 2014 registrerades 90 valpar att jämföras med 1970-talet då snittet låg på 300 valpar per år med en toppnotering på 368 registrerade valpar 1973.
Linda-Mari Berglundh är veterinär vid djurkliniken i Öjebyn och driver Böleknabbens hundkennel i Lillpite. Hennes föräldrar startade hundkenneln 1977 och gav dottern sin första hund när hon bara var ett år. Hon har haft lapphund hela sitt liv och brinner för rasen.
Hennes första kull med lapphundar fick Linda-Mari för fyra år sedan. Hon intygar att Svenska lapphundklubbens oro för rasen är befogad.
– Eftersom vi är ursprungslandet för rasen så kan vi inte bara åka iväg och köpa nya hundar någon annanstans. Det här är vad som finns och vi måste få fram fler hundar för att ha något att avla på, säger hon.
Linda-Mari reste tidigare i år till Hamar i södra Norge för att para en av sina tikar. En resa på 250 mil för att få in nya gener som ska hjälpa till att rädda den svenska nationalrasen. Norgeresan innebar en inavelsgrad på noll procent.
Hon berättar att Svenska kennelklubben och Svenska lapphundklubben har ett gemensamt projekt där man åkt till Ryssland för att ta DNA-prover på en renvallande hund av spetstyp som påminner mycket om lapphunden. Man vill veta om det är möjligt att para de två raserna för att få in nytt blod i avelslinjerna.
– De som är uppfödare av den Finska lapphunden kan åka till Finland, där rasen är en av de vanligaste i landet, och få in nytt blod den vägen. Vi med svensk lapphund får oftast hålla oss till Sverige, och snart kan vi inte avla för att alla är släkt med alla.
Den svenska nationalrasen är relativt okänd för många. När Linda-Mari rest med sina hundar har hon mött människor som påpekat hur fina valparna är men när de fått höra rasens namn så har det sett frågande ut.
– Vissa hundraser är jättepopulära och alla vet precis hur de ser ut, men när det gäller lapphunden så är det många som inte har en aning om att den finns.
Linda-Mari tycker rasen är underskattad. I hennes ögon har lapphunden en behaglig storlek, är trevlig, barnvänlig och lätt att jobba med.
– Men det är klart, jag är ju hjärntvättad och därför finns det ingen annan ras för mig, säger hon och skrattar.
– Det enda negativa är att de har en låg skalltröskel, de skäller när de är glada och när de busar. Men mycket av det kan man kan lära bort om man vill, speciellt om man bara har en hund.
Spridningen av rasen i Sverige är relativt jämnt fördelat. I Piteå är dock situationen unik. Inom en radie av två mil finns totalt sex uppfödare av den hotade rasen.
Linda-Mari följer upp sina valpförsäljningar och vill ha nära kontakt med sina valpköpare, i köpet ingår dygnet-runt-jour. Hon har även köpt tillbaka en valp av ett äldre par som drabbades av sjukdom och fick svårigheter att ta hand om hunden.
– Facebook är ett perfekt hjälpmedel för mig att kunna hålla kontakten med valpköpare och för köpare att hålla kontakt med varandra. Det är många som tycker om att jämföra sina hundar och diskuterar hur de utvecklas.
Svenska lapphundklubben har en speciell avelskommitté som söker hanar med bra anlag för avel. I bland får de beskedet av ägaren att hunden blivit kastrerad.
Linda-Mari menar att kastrering låter illa i hennes öron. Det är som att svära i kyrkan.
– Jag brukar avråda mina valpköpare från kastrering om det inte är så att de är sjuka och behöver göra det. De kan få en förfrågan om att gå i avel.
För att lapphunden ska kunna gå i avel ska den ska vara höftledsröntgad och DNA-testad för ögonsjukdomen PRA.
Linda-Maris pris för en valp är 13 000 kronor.
– Just detta år är det en ökning i valpförfrågningar jämfört med tidigare år, det jag önskar är att populariteten ska öka så att även nya uppfödare vågar ta en kull. Tidigare har det funnits risk att de inte fått valparna sålda.
Som veterinär har Linda-Mari varit med och startat spermabanken vid djurkliniken i Öjebyn. Ett initiativ som i framtiden kan påverka lapphundens fortlevnad.
– Inom Svenska lapphundklubben har vi diskuterat möjligheten att spara sperma från hundar till kommande generationer. Ibland kan det vara ett sätt att plocka tillbaka en linje som dött ut.