Flygplatschefen Arnfinn Bönå har en pappersmugg med kaffe i handen och huttrar lite när han står utanför Pajala flygplats och ser den stora Boeing 373:an rulla in. Vanligtvis är det 19 passagerare som landar här. Nu är det 180 turister från Storbritannien som kliver av. De är alla på en endagars resa till tomten i Juhonoieti i Pajala.
Utanför den internationella delen av flygplatsen står guiderna och Eilert Kaati och Lennart Kyrö i samiska dräkter och väntar vid bussarna.
Flygturen från Humberside flygplats i England till Pajala tar ungefär tre och en halv timme. Bussen från flyget till Juhonpieti och Tomtemagasinet fem minuter. Under bussturen berättar guiden Kerstin Svala, vad som står på programmet och så får passagerarna pröva på att uttala namnet på byn. Juhonpieti säger de i kör.
Väl framme är det påklädning som gäller för de flesta. Alla har inte kläder anpassade för vinterklimat och uteäventyr.
I ett stort rum hänger skoteroveraller i alla storlekar på galgar. Familjerna försöker hålla ihop sina kläder, två pojkar har fått fel storlek på skorna och mamman går och byter. Det blir lite trångt och fuktigt.
Men det är förväntan i luften. Barnen tar sparkarna i bruk på en gång när de kommer ut och kör kost och tvärs över den stora gårdsplanen. Det fotograferas överallt.
Innan gästerna anländer har gänget med guider samlats över en kopp kaffe och mackor. De planerar för anstormningen och byter lite tips. Dagen innan har de tagit emot årets första grupp med turister från England. Kerstin Svala berättar att barnen ville göra snöbollar och snögubbar men att det ju inte gick för att snön var för kall. Guiderna fick frågor om vad de sysslar med när de inte jobbar med att ta emot turister på julen.
– De undrar om det verkligen bor människor i husen. Många säger också att de ska titta på kartan var de har varit när de kommer hem, en del vet inte om de är i Sverige eller Finland. Nu säger vi Swedish Lappland för att vara tydliga. Sen säger de "lovely" och "fantastic". Det är kul, säger Kerstin.
Utanför kör Rolf Ilskog med snöslungan, det har blivit för lite snö i pulkbacken efter gårdagens åk och han fyller på. Rolf bor granne med Tomtemagasinet och säger att han är allt-i-allo där. Nu sköter han om renarna i hägnet. En har slitit sig, Petter, en helvit ren. Den vandrar omkring i skogen och vi ser den snabbt.
– Petter, ropar Rolf.
– De har egen vilja de här. Ibland så kommer de, om de är på humör, säger han.
Renen Petter gör inga ansatser att låta sig fångas in.
Ute på gården samlas allt fler av gästerna som fått sina kläder. Hundarna skäller som tokiga när de står och väntar på att få ge sig iväg. När de första gästerna satt sig i slädarna och hundarna äntligen får jobba blir det helt tyst.
Lilly Morgan, 6 och Lewis Morgan, 8, är i Pajala med sina morföräldrar. Resan var en överraskning och morfar berättar att barnbarnen fick veta om den först på morgonen.
– De trodde att vi skulle åka skridskor i morse när vi hämtade dem, berättar han.
Nu sitter de i en släde bakom en av renarna i raiden och verkar ha kul.
Också för barnen Elliot och Neve Cutts var resan en överraskning.
– Vi sade till dem för några dagar sedan att de valts ut för att åka till tomten och anledningen var att se skött sin skolgång så bra, berättar pappa Ian Cutts.
Hela dagen lufsade renen Petter omkring i skogen, han följer med vid sidan om renrajden som skjutsar runt turisterna.
Också Alf Andersson går omkring i skogen. Han försöker fånga renen, men konstaterar att repet som den släpar efter sig bara är ett par meter för kort, annars skulle Petter varit fast. Alf kommer bara nära att lyckas.
Alf Andersson är den som driver Tomtemagasinet i Pajala. Det hela startade för tre år sedan när han köpte marken och huset i Juhonpieti.
– Jag skulle bygga ett garage, men så fick jag en annan idé. Jag körde runt i Finland, i Rovaniemi och i Kittelä och såg hur de gjorde där. I Rovaniemi körde de med gästerna till ett ställe under ett varuhus mitt i stan där de fick byta kläder, så kör de ut dem i bushen två, tre timmar och sedan till Polcirkeln. Det var ju enkelt och jag tänkte att det där måste gå att göra bättre.
Så började han planera för Tomtemagasinet.
– Jag har fem duktiga guider, de planerar allt och jag behöver inte lägga mig i. Jag brukar komma med något ibland, men det går aldrig igenom, säger han och skrattar.
För renrajd, hundspann, skotertur, souvenirförsäljning och tomten, anlitar han underentreprenörer.
Alf har varit företagare sedan 1977, han har ett bussbolag och har bland annat ägt Smedjan i Pajala. I Tomtemagasinet är det cirka tjugo personer som jobbar. Förra året var första året som turister från England kunde besöka tomten i Pajala.
– Bolaget ville komma med två flyg per dag men det blev för mycket. Vi vill ha kvalitet inte kvantitet.
Nu vill Newmarket, som säljer resorna i Storbritannien, utöka med ett större plan som tar 230 passagerare.
– Jo, de vill komma med en Airbus istället. Det blir fem grupper och det fixar vi. Det viktigaste är att upplevelserna är bra.
Kontakterna med företaget togs för två år sedan.
– Den dåvarande flygplatschefen Jukka Niskala hade kontakt dem och sedan har det bara spunnit vidare.
Tomten i Juhonpieti träffar barn från England under helgerna i december fram till jul. Sista resan är den 21 december. Nu har gästerna en dag i Pajala, men från början ville resebolaget erbjuda en tredagarsresa.
– Det vi verkligen saknar i Pajala är ett riktigt hotell, vi kan inte ta emot 180 gäster. Hotellet Smedjan är ju från 1985 och inte renoverad sedan dess. Jag har en plan för ett hotell, men det behövs pengar.
Till våren börjar Alf att bygga ett kök i anläggningen i Juhonpieti. Han har också planer att bygga två åttkantiga stugor på tomten.
– Där kan gästerna få information medan de väntar på sin tur att komma in och byta om.
Alf Andersson går omkring och fixar med det ena och det andra. Han har cowboyhatt på sig.
– Jag märkt att jag fort får ont i pannan om jag inte har hatt. Man kan ju ha kepa också, men en sådan skyddar inte på samma sätt. Jag har alltid hatt, den här kommer från Kansas.
Alf är 69 år och säger att det som driver honom att fortsätta jobba är viljan att ge människor upplevelser.
– Jag har alltid nya projekt på gång. Det är kul att se att folk har roligt. Själv håller jag mig i bakgrunden. Det är skitkul att hitta på nya idéer.
Bland annat har han fantiserat om att bygga pooler för att pajalaborna ska kunna komma och bada och sola på sommarn.
– Vi har inga badstränder i Pajala. Ja, älven finns ju, men det är strömt och kallt och småungarna kan inte gå i den.
Det är en kort promenad till tomtens hus i skogen. Utanför tar en av Newmarkets personal emot familjerna. Krissy Murphy är i Pajala för första gången och bor i Juhonpieti över helgen.
– I går kväll kom en av grannarna och bankade på dörren. Han sade: fort, kom ut. Vi blev nervösa och tänkte att vi missat någon gäst som blivit kvar. Men han ville bara att vi skulle gå ut för att se norrskenet.
Krissy och hennes kollega gick ut och tittade i bara pyjamasen, "It was breathtaking."
– Men det bästa var ändå att vakna upp i morse i och titta ut genom fönstret och tänka att jag är i Lappland. Det är så vackert här.
Familjerna kommer gående till tomtens stuga. Han träffar dem familjevis och barnen lämnar över sina listor. Bo Dubbs önskar sig ett armband och Jake Dubbs har metalldetektor högst på sin önskelista.
När de träffar tomten inne i stugan vill han vara ifred med familjen, men vi får en liten pratstund med honom efteråt.
– Jag berättar för barnen om hur jag kopplar ihop renarna med den stora vita längst fram och flyger vi iväg med alla klapparna. På julafton når vi överallt, säger tomten.
En av mammorna frågar Krissy Murphy om det går att köpa bilder med barnen och tomten.
– Jag sätter det på önskelistan för nästa år, säger Krissy Murphy.