Julkul i kubik med Acne

Jul i Brallan presenterar:
Julshow med Acne
Nordkalotthotellet
Premiär: lördag 27/11?04

Norrbottens län2004-11-29 06:30
Rolf Nilsén
En sadel och en mikrofon. Samt en svart rock och en hatt. Ett skägg. Ett par brillor.<br>Och en okuvlig improvisationsförmåga och ett obrutet gott humör.<br>Medlemmarna i skojcountry-kvartetten Acne var i sällsamt fin form under lördagskvällen, när de genomförda den första av sammanlagt 20 julshower ute i Nordkalotthotellets lokaler.<br>Detta arrangeras nu för tredje året i rad och först ut var Staffan Westerberg med gäster som förra året följdes av medlemmar från Ersnäs-revyn.<br>Publiken äter sig först genom ett generöst julbord och blir därefter, lagom till kaffet, underhållna. I cirka en timmes tid.<br>I år har publiktillströmningen varit större än någonsin tidigare och de flesta av föreställningarna är i princip utsålda.<br>Och detta ÄR jul-kul i kubik, kvadrat och konkurrenslöst.<br>Den publik som har kommit för att se Acne löper en uppenbar risk att skratta loss ett par av de gallstenar som kanske har satts i rörelse redan av julmaten?<br>Little Harry Small, på sin sadel och med sin egensinniga ?svengelska?, har så många ?Fuckin?!? i sin vokabulär att det bara är bra att Hov-Sam, alias Kjell Peder Johansson, inte hinner med att översätta dem alla.<br>Och Harry Nyman, som alltså är Little Harry Small, ser i sitt jultomteskägg och sin svarta rock numera ut som en domare i en John Ford-film från 1930-talet.<br>Den övriga trion; Hov-Sam, samt William Vallack (Bruno Öqvist) och Lill-Grimma (Benty Öqvist) utgjorde den perfekta bakgrundsbesättningen till den sadelsgungande Little Harry Small.<br>De högg in med Göteborgs-versionen av Little Richards Tutti Frutti, samt med Gunnar Wiklund-versionen av Buddy Hollys Peggy Sue. Dock aldrig med sin egen version av ?Cacka? Isrelssons En sliten grimma, som de ju till och med hade kunnat kalla för En sliten lill-grimma?<br>Julen fick sitt också. Via stämningsfulla serenader i Vi drömmer om en jul hemma, som sömlöst gick över i White Christmas. En upphittad version av Rudolf med röda mulen och några jul-tillagda rader till Hoyt Axtons Greenback Dollar också.<br>När juldagsmorgon glimmar ska vi inte heller glömma. Därför gör vi inte heller det.<br>Och när Lill-Grimma sätter sig på en pall och lirar banjo samt den övriga styrkan bryter in i Eleanor Rigby, då är det också riktigt, riktigt ? riktigt.<br>Little Harry Small släpps loss med en trombone och försöker pricka julpumlor med den.<br>William Vallack har en egen liten underfundig betraktelse och sedan Sven-Ingvars My Guitar lövsågats undan, så utbryter hela gänget i Staffan var en stalledräng ? i All Song-version.<br>Så vackert. Så årstidsbefrämjande. Så evinnerligt evigt.<br>Avslutningen äger rum med Little Harry Small idkande luft-fiol i den gamla tyska 1960-talsschlagern Seeman.<br>Den som inte skrattat tidigare gör det åtminstone då. Garanterat.<br>De närmast ekivokt betonade sadelövningar som förekommer här kan egentligen inte ens försöka beskrivas. De bara måste ses.<br>Julbordsdeduktanter på Nordkalotthotellet kan härmed placera sig själva i försvarsställning.<br>Den riktigt stora och hysteriskt skrattframkallande jul- och vörtbrödsmackan är här.<br>Tillsammans med julmust eller vad som helst.<br>Kul är det, i alla fall.<br>Nästan ända fram till jul också.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!