Om jag inte minns alldeles fel har jag genom åren passat på att dela ut ett och annat tips och råd i den här spalten. De har säkert varierat i värde, så som en service till läsekretsen ska jag lyfta fram det bästa.
"Gör som jag säger, inte som jag gör."
Det där är ett guldkorn. Och av en händelse har jag ett aktuellt exempel.
Häromdagen kom jag hem från skjutbanan med toppjaktsinskjutningen avklarad. Men - och det är ett stort men - det var den åttonde gången på kort tid som jag kom hem med samma studsare. Det var första gången jag var nöjd.
Den minnesgode läsaren kan säkert påminna sig att jag skrivit om vikten av en årlig funktionskontroll av vapnet. Nu ska vi inte gå händelserna i förväg, men jag kan nämna att min egen funktionskontroll av nämnda studsare den här gången inskränkte sig till en okulärbesiktning. Jag tittade på den, och den såg bra ut.
Men träffbilderna var lite större än väntat och de verkade flytta sig i sidled på de längre skotthållen. Det fick bli ett återbesök.
Nästa gång var jag mycket noga med att alltid ligga helt lika. Men jag sköt ... olika. Nåja.
Nästa gång nytt skjutstöd, men ingen synlig förbättring. Var jag helt enkelt otränad? Men varför gick det i så fall inte över? Om det var något jag fick, så var det ju träning.
Till slut verkade det falla ner en pollett: Den nya ljuddämparen. Klarade den inte att skjutas varm? Jag sköt serie efter serie, och spridningen bara ökade.
Återstod bara att verifiera min analys. Jag provade med en annan dämpare. Och spred ännu mer...
Kikarsiktet! Mitt dyra kikarsikte måste ha svikit. Bittert, otroligt bittert.
Så - i ett ögonblick av obehaglig klarsyn - tog jag tag i siktet och bröt lite i sidled.
"Klick."
Få se nu. Sa det klick?
"Klick-klick-klick."
Ridå. Skruven som håller kikarsiktets främre ring mot fästet var lös. Det stod tydligt när jag tog loss fästet från studsaren.
Tidsåtgång för kontroll: En minut.
Ammunitionsåtgång utan utsikt till framgång: Cirka 150 patroner à 9 kronor.
Gör som jag säger. Inte som jag gör.