?Jag har hela mitt sociala liv i Piteå?

Du veckopendlar till Stockholm. Upplever du inte det som en stress i tillvaron?  ? Jag älskar att vara hemma. Därför kan det ibland kännas tufft då jag -kommer hem en lördag och ska åka iväg igen på söndag, men i och med att båda mina barn bor i Uppsala och jag själv i Stockholm under veckorna -träffas vi ofta för att äta middag eller sova över hos varandra. Har du aldrig funderat på att flytta till Stockholm?  ? Nej, jag och min man har ju hela vårt sociala liv i Piteå. Kopplar du bort jobbet helt då du är ledig?  ? Ja, till söndag eftermiddag. På -lördagarna är det alltid aktiviteter -inplanerade. Då träffar vi vänner för en god middag eller så fikar jag med väninnorna på Ekbergs. Ibland åker jag till mina föräldrar i Överkalix. För en utomstående kan det verka som att du har bytt jobb väldigt ofta ...  ? Nej, det tycker jag inte. Jag var sju år som VD på Piteå-Tidningen och innan dess jobbade jag tio år som revisor. Som landstingsdirektör i Norrbotten gick uppdraget ut på att genomföra en omstrukturering av vården. Jag -visste att jag behövde ungefär tre år för det. När Toivo Hofslagare slutade som landstingsråd, och senare även Yvonne Stålnacke, kändes det rätt för mig att också gå vidare. I samma veva fick jag en förfrågan från Vägverket om att bli vägdirektör i region norr. Där blev jag kvar två år och jag skulle nog gärna ha stannat ett år till, men det sista halvåret bearbetades jag intensivt från Stockholms läns landsting och efter att ha sagt nej, nej, nej var det svårt att fortsätta göra det då alla politiska partier ville att jag skulle komma dit. I grunden är du revisor. Hur kom du in på det jobbet?  ? Jag studerade till civilekonom, med mycket juridik, på högskolan i Luleå. Eftersom jag tycker om -logiskt -tänkande, redovisning och beskattningsrätt, passade revisorsyrket -perfekt .Än i dag gör jag grundbok-föringen åt ett av Ingemars bolag för att jag tycker det är roligt. Efter högskolan fick jag jobb på Öhrlings revisionsbyrå i Luleå. Roland Lundström som var chef där är fortfarande den person jag ringer till om jag har kniviga problem. Har din yrkesbakgrund präglat ditt ledarskap?  ? Ja, absolut. Som revisor lär man sig att snabbt kunna bedöma ett företag. Det är något jag har oerhört stor nytta av då jag sitter i styrelser. Jag har alltid en checklista som jag går igenom i huvudet, som inbegriper allt från ordning och reda-frågor till om det är glädje i huset då man kliver in genom entrén. Är du själv delägare i något -företag?  ? Nej, jag har bara aktier och aktiefonder. Från Öhrlings lärde jag mig att aldrig gå in som delägare, men kanske avslutar jag min yrkesverksamma tid med att äga och jobba i ett eget företag. Vilket är viktigast för dig som chef ? pengarna eller -personalen?  ? Både och. Vilken roll hade du för Piteå--Tidningens utveckling?  ? Det var en monopoltidning som inte utsatts för så många förändringar och där ekonomin sakta gröpte ur företaget. Det var en svår omställning som handlade om att hitta nya arbetssätt och införa ny teknik. När jag lämnade tidningen var det ett ekonomiskt betydligt starkare företag. Det var också min idé att vi skulle köpa in oss i NSD istället för det mer väntade, att NSD skulle köpa PT. En viktig sak var också det dubbla ledarskapet, något jag alltid har jobbat med. Men i dag är det ju allt vanligare på tidningar att -chefredaktör och VD slås samman till en -tidningschef?  ? Ja, det är synd, men jag tror att man kommer att backa tillbaks när man utvärderar det om fem-tio år. Samtidigt som du var VD på Piteå-Tidningen satt du i Assidomäns styrelse. När din man Ingemar Nilsson, som var platschef på dåvarande Assi-domän Kraftliner i Piteå, försökte -genomföra stora personalnedragningar sa anställda på fabriken upp sina prenumerationer på grund av att du inte reagerade över hans planer. Hur minns du den tiden?  ? Det var inte kul. Framför allt inte för barnen. Det var ologiskt att straffa PT bara för att jag satt i Assidomäns styrelse, men både jag och Ingemar var vuxna och kunde ta kritik. Däremot var det jättetråkigt att se hur våra barn angreps av både andra barn och tossiga vuxna. Från Piteå-Tidningen rekryterades du till landstinget och blev landstingsdirektör i Norrbotten med uppdrag att genomföra smärtsamma förändringar ...  ? Ja, men alla verksamheter måste genomgå ständig förändring. I landstinget fanns det oerhört kompetenta politiker som förstod vad det var frågan om. Vi jobbade tätt tillsammans och hade fantastiskt roligt. Jag har fortfarande kontakt med Toivo -Hofslagare och Yvonne Stålnacke. Anser du att dagens landstingsledning är lika skicklig?  ? Det vill jag inte uttala mig om, men de följer i stort sett de spår vi lade upp då. En stor del av det vi planerade -genomfördes redan då jag var kvar och resten rullar på helt enligt planen. Under de två år du var chef för Vägverket region norr drev du hårt den så kallade nollvisionen. Är den realistisk?  ? Självklart. Hur ska jag som vägdirektör kunna acceptera 270 döda i nationen varje år eller som landstingsdirektör säga att det är OK att fem personer dör varje år på Piteå älvdals sjukhus? Det går inte att ha något annat än en nollvision, men sedan bryts ju det ned i delmål. Nu har antalet döda i trafiken minskat ...  ? Ja, mycket tack vare mitträckena. Då folk inte klarar av att anpassa hastigheten måste man se till att -vägarna blir säkrare istället, men jag skulle vilja att det gjordes mycket mer. -Exempelvis behövs det fler viltstängsel i -Norrbotten, mellan Töre och Morjärv till exempel. Är det någon skillnad att jobba som ledare i privat respektive offentligt sektor?  ? Ja. I ett privat bolag ska alla ledamöter i styrelsen enligt lagstiftningen verka för bolagets bästa, medan det i en landstingsstyrelse är politiker som drar åt olika håll. En bra sak i Stockholm är att det tydligt framgår vad jag föreslår och vad de olika partierna tycker. I de flesta andra landsting går det inte att särskilja vad tjänstemännen respektive den politiska majoriteten har föreslagit. Hur ser du på privat vård?  ? Jag struntar i om det är privat eller offentligt. Däremot tycker jag att det är viktigt med både och. Det är som i ett företag, man måste komma fram till vad det är strategiskt viktigt att man utför själv och vad man köper från en underleverantör ? och det kan variera från landsting till landsting. I Stockholm väljer vi att behålla den högkvalificerade sjukvården och den vård som ingen annan vill utföra. Hur var det egentligen med -Göran Perssons höftledsoperation? Det påstods att han fick förtur eftersom Anitra Steen satt i Södersjukhusets styrelse, där du var ordförande?  ? Att statsministern eller någon annan skulle särbehandlas är befängt att tro. Det var Expressen som försökte få det till en story. Är det akut, vilket man ju kunde tro när man såg Göran Persson i TV, så ska man ha förtur, men det är inte styrelsen som ställer diagnosen. Du har genom åren också -suttit i en rad olika styrelser. Vilka -sitter du med i i dag?  ? Jag är ledamot i Diös fastigheter, som nu blivit inblandad i byggnationerna runt IKEA i Haparanda. Jag är också med i styrelserna för Västerbottens-Kuriren, Setra och Svenska kraftnät. Dessutom är jag ordförande för Novumstiftelserna i Stockholm, som bedriver forskning på Karolinska institutet. Jag håller på att se över min bolagsportfölj inför stämmorna. Eftersom jag har många förfrågningar kan det hända att jag byter ut något uppdrag. Hur kopplar du av?  ? Min största avkoppling från mitt operativa jobb är att sitta i olika -styrelser. Då kommer man in i ett annat tänk. Annars gillar jag att -promenera och lyssna på musik, just nu i min Ipod Nano som jag fått i julklapp av min man. Där lyssnar jag på bland annat -Eric Clapton och Jerry Williams. Jag har svårt att vara stilla då

?Jag har hela mitt sociala liv i Piteå?

NÄRgånget:  Norrbottens före detta landstingsdirektör Anna-Stina Nordmark Nilsson tar emot hemma i villan på Djupviken med kaffe och glassbåtar, ?det enda fika vi brukar ha i huset?. Kvällen innan har hon kommit hem från veckans jobb på landstinget i Stockholm.

NÄRgånget: Norrbottens före detta landstingsdirektör Anna-Stina Nordmark Nilsson tar emot hemma i villan på Djupviken med kaffe och glassbåtar, ?det enda fika vi brukar ha i huset?. Kvällen innan har hon kommit hem från veckans jobb på landstinget i Stockholm.