"Jag hade svårt att sluta dricka"

Jag var nog bara 13 när jag drack mig berusad för första gången och jag kände direkt att det här var min grej. Mitt drickande hade inget att göra med att jag ville förändras, uppnå något speciellt, det var bara kul och det passade mig.
Åsa Tibblin har en lång alkoholkarriär bakom sig och kallar sig i dag nykter alkoholist. Som tonåring under 70-talet tillhörde hon mellanölsgenerationen men att helgdrickandet kring ungdomsgården Edlings på Bergnäset skulle leda till att hon 25 år senare på eget initiativ skulle söka sig till Alfa-stiftelsen i Öjebyn för behandling, fanns inte på kartan.
–I dag vet man genom forskning att vissa människor har en ökad känslighet, en kemisk disponering i hjärnan, som gör att man svarar så starkt på till exempel alkohol. Men det är inget man tänker på när man är mitt uppe i ett missbruk. Jag varken drack eller härjade mer än någon annan på den tiden men det blev en besatthet i tanken och det kom ganska direkt.
Tidig debut ökar risken
Att man alkoholdebuterar i tidig ålder brukar anges som en riskfaktor och Åsa ser paralleller mellan 70-talets mellanöl och dagens alkoläsk som inkörsport till missbruk senare i livet. Hon vill inte jobba med pekpinnar men ...
– Alkoläsken är jättefarlig eftersom man "gömmer spriten" och kan säga att man "bara" dricker alkoläsk.
Att se ett mönster i beroendet, att ta sig bakom muren av undanflykter och faktiskt tala klarspråk, är Åsa numera proffs på i sitt arbete som kognitiv alkohol- och beroendeterapeut.
– Bakgrund och familjeförhållanden spelar in när det handlar om hur länge du kan skjuta upp ditt beroende. Själv kommer jag från en familj där det var ordning och reda så jag festade samtidigt som jag gjorde allt det där man skulle – jag utbildade mig till sjuksköterska och levde i ett förhållande. Under 80-talet umgicks vi i ett gäng där det festades rätt friskt. Många av tjejerna blev, precis som jag, alkisar men nästan ingen av männen trillade dit.
Flytande gräns
Bruk eller missbruk – oftast upplevs gränsen som flytande, men när är det dags att se över sitt drickande? När vet du att du ligger i farozonen för att utveckla ett beroende? Är det när du hela tiden hittar en anledning att ta ett glas vin och den goda middagen bara blir en ursäkt för att korka upp en pava – eller när krogkvällen innebär att du inte har koll på vad du sagt och gjort?
Första gången Åsa medvetet släppte igenom tanken att det här var nog inte riktigt som det skulle, var redan som nyligt fyllda 20.
– Jag hade svårt att sluta dricka och fortsatte gärna dagen efter med en återställare av bara farten.
Men att tänka tanken och att agera i linje med den, är inte samma sak – långt därifrån. Säger man "återställare" ser många en skakig periodare framför sig, en som dricker ljummen vodka ur dricksglas före frukost för att klara av att stiga upp. Så ser det oftast inte alls ut i verkligheten.
– Det finns så många myter kring den här sjukdomen – för det är en sjukdom det handlar om – som gör att många kanske inte förstår att deras drickande faktiskt handlar om ett beroende.
– Frågar jag till exempel om man brukar ta en återställare, svarar de flesta spontant nej på den frågan, helt enkelt för att när man dagen efter en blöt kväll skaffar sig en ursäkt för att fortsätta dricka, lagar en god middag till exempel, är det få som inser att det faktiskt handlar om just det – att fortsätta dricka.
Tog själv initiativ till behandling
För den som är mitt uppe i sitt missbruk finns det alltid en anledning till varför man dricker. För Åsa handlade det om ett privatliv som blev allt trassligare men när hon bröt upp och träffade en ny man blev alkoholberoendet tydligare. Mönstret upprepades och hon tvingades se att det var hon själv som var problemet.
När hon 1989 blev gravid kom en första vändpunkt och Åsa lyckades bli nykter på egen hand. Det var ett medvetet val och ett välförankrat beslut. Hon mådde jättebra och levde nykter i sex, sju år innan det var dags igen. När förhållandet började gunga hade Åsa, som hon själv beskriver det, inga verktyg.
– På ett plan visste jag ju att nu riskerar jag att trilla dit.
Det var mycket som hände under de här åren både på arbetet och i privatlivet. 1997 kom nästa vändpunkt när Åsa själv tog kontakt med Alfa-stiftelsen i Öjebyn.
– Det var helt mitt eget beslut. Det är kanske svårt att förstå att det inte bara handlar om att ställa undan spriten, det är så mycket annat man måste titta på.
– Att man behöver hjälp kanske man inser på ett intellektuellt plan, men att i hjärtat acceptera att det är ett problem, är svårare.
Inget findrickande längre
Minnesota-modellen fungerade inte inte riktigt för Åsa. Hon upplevde att hon hade svårt att identifiera sig med schablonbilden av en alkoholist.
– Med det menar jag inte att metoden inte fungerar, det gör den för många, men inte för mig. Det blev för mycket skuld och det hade jag så att det räckte och blev över.
Efter fem veckors behandling var Åsa nykter. Hon gick regelbundet på AA-möten men något saknades. Hon mådde inte alls bra och ”tog ett återfall”.
– Jag tänkte ”nu dricker jag”. Och då var det inget findrickande till maten det handlade om längre, det var destruktivt.
Det som blev räddningen för Åsa var när hon via företagshälsan kom i kontakt med en KBT-terapeut.
– Jag behövde gå i kognitiv beteendeterapi, jag behövde den kombinationen.
Att Åsa själv tog tag i sitt drickande i omgångar är inget ovanligt, det visar sig att många kvinnor som kommer under behandling själva tar initiativet. För Åsas del ledde erfarenheterna vidare till att hon byggde på sin sjuksköterskeutbildning med en treårig utbildning till kognitiv alkohol- och beroendeterapeut som hon var klar med 2005.
Snabb beroendeutveckling
I sitt arbete möter hon ofta kvinnor som betalar ett högst pris för sitt drickande. Biologin är nämligen varken jämlik eller rättvis när det kommer till våra kroppars förmåga att bryta ned alkohol. Beroendeutvecklingen går ofta snabbare för oss och det spelar ingen större roll om du dricker ett glas varje dag eller om du ”bara” festar loss” på helgerna.
– Vi förbränner helt enkelt inte alkoholen på samma sätt. En frisk man förbränner 30 till 40 procent av vad han dricker redan i magsäcken. Hos kvinnor – och framförallt hos kvinnor med alkoholproblem – saknas det enzym som ligger bakom detta. Det leder till att alkoholhalten i blodet blir högre och ju högre koncentration som når hjärnans belöningscentrum, desto snabbare utvecklas beroendet.
För Åsa själv är "ett glas rött" inget alternativ längre.
– Jag skulle inte våga chansa eftersom jag vet att jag med automatik sätter igång en process.