"Jag gillar allt"

Redan som sexåring möblerade hon ständigt om i sitt rum och vid elva följde hon med sin 13 år äldre syster en hel vecka på konstlinjen i Sunderbyn. - Marianne satte kritor och papper i händerna på mig. Jag till och med tecknade kroki under den veckan, berättar Maria som ganska nyligt bestämde sig för att helt och fullt gå i storasysters fotspår. När Marianne, som livnärde sig som konstnär, för två år sedan förlorade kampen mot bröstcancern bestämde sig lillasyster Maria för att det är här och nu man ska leva. - Jag har slutat tänka att jag ska skjuta upp allt till "sedan". Det kanske inte finns något "sedan"? Under mammaledigheten med minstingen Alva växte beslutet fram - Maria skulle inte jobba som lärare just nu, hon skulle satsa på sitt konsthantverk i stället. Företaget heter "Jag blommar", för det är just så Maria känner när hon får göra det hon gillar allra mest. Prov på alster
På ett skåp, lutad mot en vägg, står en oljemålning hon gjorde under just den där veckan på konstlinjen. Hon hade gett den till sin syster och hittade tavlan när hon städade ur Mariannes ateljé. Nu står den intill en målning av storasyster, som en påminnelse om vad som är viktigt i livet. I vardagsrummet finns också prov på andra alster Maria gjorde när hon själv som vuxen gick samma konstutbildning som syrran. - Vi fick pröva på att jobba med lera, textil och måleri, ja - allt möjligt, säger Maria som just nu satsar mest på luffarslöjd och konsthantverk. Familjen har bara bott i huset i Svensbyn i ett och ett halvt år men har redan satt sin prägel på hemmet. Minimalismen göre sig icke besvär i detta hem. - Jag har så mycket grejer att flyttkarlarna blev alldeles förskräckta. Vi behövde dubbelt så många kubik lastutrymme än normalt. Jag gillar ju allt! Det är jättecharmigt med lantligt och pärlspont, 1960-talsstilen är jättesnygg och den moderna stilen är jag också förtjust i. Jag gillar mönster och färger, rött med vita prickar är en storfavorit. Många av möblerna i flyttlasset kommer från loppisar och auktioner, annat är arvegods från farmor och farfar. Som den gamla kökssoffan farmorsfar en gång snickrade: - Det sägs att min pappa både tillverkades och föddes i soffan. Själv använde jag den som scen när jag mimade till Abba med hopprep. Loppislustan väcktes redan när hon som barn besökte den årliga Lionsloppisen hemma i Kalix. - Det var på den tiden man kunde fynda grejer för en tjuga eller en femtiolapp. Nu köper jag inte grejer lika ofta. Många loppisfynd
Men det finns redan många loppisprylar i samlingen. Inte minst bland tygerna och allt porslin. Köksskåpen bågnar nästan av alla muggar, hemma hos Maria får gästerna själva välja om de vill dricka kaffet ur en muminmugg eller en äkta 1960-talskopp i design av Stig Lindberg, själv väljer hon kopp efter humör "det blir roligare så". I muggsamlingen finns förstås också keramikmuggar som Maria drejat själv. Skaparglädjen har hon sin mor att tacka för, säger hon, och berättar om uppväxtårens otaliga stickningsprojekt som aldrig blev klara. - Trots det sa mamma aldrig "nej, det är ingen vits" när jag kom med nya
idéer. Hon åkte lika glatt iväg varje gång och köpte det jag behövde för mina nya projekt. Drömde om trevåningskakfat
När Maria får en idé måste hon genomföra den på en gång, hennes enda problem är att dygnets 24 timmar inte riktigt vill räcka till. Som när hon gått och drömt om ett trevåningskakfat och inte kunde sova: - Det slutade med att jag steg upp halvfem på morgonen och jobbade med trådarbetet tills fatet var färdigt vid lunch och jag sprang ut till grannarna och berättade lyckligt "Kolla vad jag har gjort!"