Maria Stenberg föreslås bli landstingsråd för socialdemokraterna i Norrbotten vid Kent Ögrens sida, om de vinner valet nästa år. Men vem är hon egentligen? Duo träffar Maria över en mugg varm choklad för att lära känna henne bättre.
Vad var det som gjorde att du gav dig in i politiken?
– Det var när den dåvarande socialchefen i Arjeplog presenterade den politiska visionen för äldreomsorgen, och jag tänkte att det där borde jag ha varit med och utformat. Det, och mitt fackliga engagemang. Jag blev medlem i socialdemokratiska partiet 1992 eller 1993 och jag har sysslat med politik på heltid sedan 2002, när jag kom in i riksdagen.
Vad är det som driver dig i dag?
– Orättvisor, att se orättvisor i samhället är det som driver mig. Jag gillar verkligen demokrati. Det kan låta som en floskel men jag har rest en del och sett folk som kämpar för demokratiska rättigheter. Dessutom har jag ju en stark vilja att vara med och påverka. Jag vill inte sitta där och höra någon annan peka ut visionerna.
Om du blir landstingsråd, vad vill du göra med det förtroendet?
– För landstinget är hälso- och sjukvård den största frågan. Jag vill vara med och utforma en politik för hälso- och sjukvård som är rättvis, jämlik och välstrukturerad. Jag är ingen fullfjädrad hälso- och sjukvårdspolitiker i dag men jag kommer att bli det. Som landstingsråd sysslar man också med frågor som rör kultur, regional utveckling och kollektivtrafik, och där tror jag att vi i Norrbotten varit duktiga. Kulturutövare åker ut till småorter i länet för att det finns en politisk vilja för det och det tycker jag är viktigt.
– Jag har varit landstingspolitiker tidigare, 2000 till 2002, och jag tycker att det är ett ganska delikat uppdrag. Man har ansvar för pengar som ska delegeras till sjuka, människor som är som svagast och verkligen behöver andra människors stöd, och det känner jag mig ödmjuk inför. Jag känner mig taggad och laddad, det känns stort det här.
Hur kommer ditt liv att förändras?
– Just nu pendlar jag till Stockholm, jag tjänstgör i riksdagen tisdag, onsdag, torsdag. Måndag och fredag står jag tillförfogande för valkretsen eller andra politiska uppdrag, man får ju ofta fler. Men jag kommer alltså att sluta i riksdagen. Jag kommer att vara riksdagsledamot ända fram till valdagen och sedan tillträder den nya landstingsfullmäktigegruppen den första januari 2014. Landstinget håller till i Luleå så då kommer jag utgå från Luleå. Jag kommer inte att flytta från Arjeplog så jag förmodar att jag kommer att ha två hem.
Hur känns det att lämna riksdagen?
– Skönt. Jag har längtat hem till Norrbotten. Det ska bli skönt att vara i Norrbotten och syssla med politik som handlar om Norrbotten. Nu bor jag mycket på hotell – tänk att få ha en egen säng i Luleå och att inte behöva ha en vattenkokare i bilen. Men jag är van att resa och representera i Norrbotten så just det blir ingen skillnad för mig.
Du kommer från Gnesta, varför flyttade du till Arjeplog?
– Jag är ett barn av de utflyttade norrbottningarna. Min biologiska pappa kommer från Arjeplog och min bonuspappa växte upp i Överkalix så jag har tillbringat mycket tid på båda orterna när jag väste upp. Jag kände att där vill jag kanske bo, och så blev det Arjeplog för att jag fick jobb där. Jag fick barn tidigt och det är en trygg plats för barn att växa upp på. Norrbotten är min grej och förhoppningsvis kommer Luleå också att bli min grej. Om allt rullar på och vi vinner valet kommer jag att vara här. Luleå har en viss storstadspuls och jag hoppas att det finns mycket dans här. Jag skulle väldigt gärna gå en salsakurs, men jag får se om jag får med mig min man på det.
Vad har du för relation till Ingela Lekfalk?
– Hon är en partikamrat. Jag känner henne inte men hon kandiderar precis som jag.
Hur har du upplevt tävlingen mellan er?
– Jag tror att det är uppfriskande att vi har varit två stycken. Det visar på styrka.
Vem är du egentligen?
– Jag är en utpräglad föreningsmänniska. Jag älskar människor, jag älskar gamla människor, jag har jobbat i äldreomsorgen. Jag är rätt trevlig, haha. Jag är lätt att ha att göra med. Jag är stark. Jag vet vad jag vill och vad jag inte vill men jag är också en lagspelare, jag har länge spelat fotboll och jag tycker om att vara flera. Jag är som folk är mest. Jag är lite lat, jag tycker om att slappa. Jag är en häst- och hundmänniska. Jag har också ett behov av att vara ensam och reflektera. Jag har en stuga i fjällvärlden där telefonen inte fungerar dit jag åker när jag vill vara i fred. Jag tycker om att dansa. Jag är en bra vän, man kan lite på mig. Min man säger att jag är älskvärd – det vet jag inte. Jag är ganska rakt på sak och ganska ärlig, om du skulle fråga de som känner mig skulle du nog få det svaret.