Jag är lyckligt lottad

Född i Karlstad, uppvuxen i Piteå och med sång och musik som sitt största intresse genom livet är Anna-Lotta Larsson, en av Sveriges mest uppskattade sångeskor. I dag möter du henne i Norrbottens-Kurirens artikelserie Närgånget. 

Norrbottens län2005-11-26 06:30
Hur håller du lågan vid liv efter alla dessa år?<BR>&nbsp;? Jag tycker fortfarande att det är fantastiskt roligt att sjunga och -musicera, att möta ny publik och att jobba med olika musikanter och -medarbetare. Och så är det roligt att göra olika saker. Det är allt det här som gör mitt yrke spännande och verkligen -omväxlande. <BR>&nbsp;? Man det är klart att det inte kan vara tokroligt varenda sekund, det kanske det inte är. Men framför allt så är det det här jag kan.<BR>Har du någon gång tänkt på att du kanske hade kunnat välja -en annan yrkesbana?<BR>&nbsp;? Jaa, det hade jag kanske kunnat göra men nu har jag ju inte gjort det. Det har egentligen aldrig funnits något alternativ. Kanske har jag någon gång, för länge sedan, kunnat tänka att om det inte funkar så kan jag nog hitta -något annat.<BR>&nbsp;? För mig har sången och -musiken alltid varit något naturligt. Jag är -lyckligt lottad som har kunnat få -möjligheten att leva på det jag gör. Jag har följt en serie i DN, där folk har -berättat om hur de haft svårt att få -tiden att räcka till, och då känner jag att jag har haft det ganska bra i alla fall.<BR>Hur ser din framtidsbild ut?<BR>&nbsp;? Jag tänker aldrig så där jättelångt framåt. Jag tar en dag eller en vecka eller en månad i sänder. Det blir för jobbigt att tänka långt fram för då kan man tycka att, åh vad mycket jag har att göra, så jobbigt det ska bli eller vad lite jag har där och hur ska det nu gå? Jag tycker det är bättre att ta saker och ting eftersom.<BR>Vad är det vi inte vet om -Anna-Lotta Larsson?<BR>&nbsp;? När jag är ledig älskar jag att laga god mat, det tycker jag är kul. Jag -försöker laga mat varje dag när jag är på hemmaplan. Jag går nästan aldrig ut på restaurang för att äta.<BR>&nbsp;? När jag får bestämma väljer jag gärna att laga något med -italiensk koppling men jag tycker om den -svenska husmanskosten också. -Blodpudding kan vara gott en dag och det går att piffa till den också, göra den nyttig och god. <BR>&nbsp;? Däremot gör jag inte palt, men jag äter gärna även om det inte blir så ofta. Vi rör oss så relativt lite och palt känns lite för tungt för mig. Ska man sjunga så är inte en paltmiddag den bästa -uppladdningen. Man blir så trött på några paltar, tycker jag.<BR>&nbsp;? Jag tränar regelbundet på gym några gånger i veckan och kör tuffa pass så man är helt slut. Det behöver jag för att hålla mig i trim, inte minst konditionsmässigt måste jag känna mig på topp för att må bra.<BR>När blev du sur och arg senast?<BR>&nbsp;? Nja, det blir jag inte så ofta. Det är mer om någon beter sig extremt dumt och därför kräver en tillrättavisning men annars är jag ganska glad för det mesta. Jag kan bli arg när jag ser på TV och tittar på nyheter där det finns -något som jag reagerar på.<BR>&nbsp;? Dokusåpor undviker jag också. De irriterar mig bara.<BR>Har du omvärderat någon -människa eller någonting -genom åren?<BR>&nbsp;? Jag kan inte komma på något -specifikt, men det är klart att det kan vara någon människa som man -skapat en förutfattad mening om och när man sedan träffar den personen visar det sig att det inte är alls så som man tänkt sig. Det är klart att man sådana gånger omvärderar. <BR>&nbsp;? Det händer ibland att man värderar någon utifrån ett utseende. Det kan vara någon som ser väldigt trevlig och vacker ut och så kan det vara precis tvärtom när man träffar vederbörande. <BR>&nbsp;? Samma sak kan gälla någon som verkar både bufflig och tråkig. När man kommer den människan närmare in på livet kan hon eller han visa sig ha världens vackraste själ och godaste hjärta.<BR>I vilken kyrka tycker du att din stämma gör sig bästa gällande?<BR>&nbsp;? Det var en svår fråga för det finns så många ljuvliga kyrkor. Det kan vara ett minne man har med en kyrka. Jag har ett sådant minne från kanske tio år tillbaka. Det var i -Sundborns kyrka där jag var en gång med Lasse -Danielsson och Peter Ljung. Det var en varm -sommar med massor av folk. Vi stod på det vackra trägolvet. -Akustiken var helt ljuvlig och publiken var -fantastisk. För mig blir en sådan -upplevelse -sinnebilden för stunden när allt -stämmer.<BR>Finns det någon person som har präglat dig mer än andra?<BR>&nbsp;? Människor man lever med och -jobbar med har säkert satt sina spår i mig. Och utan min mamma och pappa hade jag inte funnits över huvud taget. Jag har haft väldigt stor nytta av dem, så klart.<BR>&nbsp;? Min familj som jag tycker väldigt mycket om. Vi formar förstås varandra och betyder mycket för varandra på alla sätt.<BR>Var ska ni fira jul i år?<BR>&nbsp;? Vi har inte bestämt det faktiskt. Det beror på hur allting ser ut då, om vi ska resa någonstans eller om det blir att -vara hemma i Stockholm. Dessutom jobbar jag nästan fram till jul så det blir, tidsmässigt, ganska tätt.<BR>Vilken gång i ordningen är det du gästar Luleå Domkyrka?<BR>&nbsp;? Jag vet inte säkert. Jag vet bara att jag gjort det jättemånga gånger, det måste vara mer än tio. Jag har varit till Luleå nästan en gång per år sedan jag började göra julkonserter.<BR>Finns det någon eller några som du önskar se i publiken i -morgon?<BR>&nbsp;? Nej ingen speciell, så tänker jag -inte. Däremot hoppas jag att många kommer för att de verkligen vill. Jag skulle aldrig vilja tvinga någon att komma och lyssna på mig men jag blir jätteglad över de som ger en del av sin tid för att lyssna på oss som sjunger i kyrkan.<BR>&nbsp;? Jag ser fram emot konserten. Det är alltid lika spännande. Det är därför jag älskar mitt jobb.<BR>
Fakta / ANNA-LOTTA LARSSON
Namn: Anna-Lotta Larsson. Ålder: 51 år. Familj: Sambon Åke och -sonen Max, 20 år. Bor: Vasastan i Stockholm. Aktuell: Gör sin årligen -återkommande konsertturné med koppling till julen. I morgon -framträder Anna-Lotta i Luleå Domkyrka, en kyrka som hon -gästat i stort sett varje år de -senaste tio-tolv åren.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!