– Den 6 november var vi ut första gången och det var tidsmässigt en helt normal premiär. Rekordet är 13 oktober.
2.Hur tjock is krävs det?
– Om man åker i grupp vill vi gärna ha 7–8 centimeter eftersom det samlas flera personer på samma ställe. Vi vill ha marginal. Vi lär ut att fem centimeter klarar 100 kilo men då måste man tänka på att ryggsäcken också väger några kilo.
3. Kan man på förhand säga om det blir en bra skridskovinter?
– Nej det kan man inte. Det här är en plötslig verksamhet som skiljer sig från dag till dag. Jag brukar säga att man inte ska åka när man har tid, utan när det finns is. Vill man uppleva de bästa isarna så måste man hela tiden ha ryggsäcken färdigpackad i hallen.
4. Hur länge har du åkt?
– Jag gick en ledarutbildning i början på 1990-talet och sedan var jag aktiv inom Friluftsfrämjandet innan jag bildade den här föreningen 1997. Vi har nog hjälpt till att öka försäljningen av långfärdsskridskor i den här stan samtidigt som isbanan givetvis haft stor betydelse. Många börjar med att känna sig för där innan de kommer till oss för att hänga med ut på de stora vidderna.
5. Hur ser intresset ut i Luleå?
– Det är många som provar på för att de tycker att det ser härligt ut, åker några år för att sen kanske göra ett uppehåll och komma tillbaka. Har man en gång varit där ute på isen en riktigt fin dag då kan man aldrig släppa det. Ifjol hade vi en kanondag den 24 november när vi var utanför Brändön, där var det många som blev frälsta.
6. Vilken utrustning behöver man?
– Man behöver en så kallad obligatorisk utrustning. Det innebär ryggsäck med midjerem. Och den här vintern kommer vi trycka hårt på att ryggsäcken även ska ha grenrem. Anledningen är att man med grenrem får extra lyfthjälp från ryggsäcken om man hamnar i vattnet. Isdubbar ska man givetvis ha och helst dubbla stavar om man är nybörjare.
7. Händer det ofta att någon går igenom isen?
– Nej det gör det inte. Vi har väldigt få incidenter i vår förening. Vi har haft ett benplurr någon gång när jag inte var med. Annars är det aldrig någon som gått genom isen när varit på tur.
8. Har du själv gått genom isen?
– Nej aldrig, och då har jag ändå åkt sedan början av 1990-talet.
9.Hur långt ut åker ni?
– Så långt det finns is. Vi brukar åka fram till iskanten och doppa pikarna i vattnet. Då vet vi att längre än så här kommer vi inte (skratt).
10. Är det en dyr aktivitet?
– Nej, jag brukar säga att det här är en utrustning för resten av livet. Det är en investering som man har användning för under många år. Men helt klart har utrustningen blivit dyrare genom åren. Söker man begagnade grejer så kan man komma undan billigare.
11. Vad är det viktigaste att tänka på när man åker ut på isarna?
– Framförallt att man har rätt utrustning och att man aldrig åker ensam. När det har hänt allvarliga saker i andra delar av landet så har det handlat om ensamåkning. Är man fler så hjälps man åt och kan ta sig upp ur vaken.
12. Till sist, varför långfärdsskridskor?
– Det är upplevelsen, alla turer ger någonting. Ibland kan det vara kallt och bistert ute i skärgården. Det är motvind en dag och medvind en annan. Ibland är det strålande solsken och fina isar och ibland är det bara ett helvete. Men det är en upplevelse du minns länge efteråt (skratt).