Det som är speciellt och lite extra roligt med cirkus är att den person som man i pausen köpt en varm korv eller sockervadd av (jag köpte det förstnämnda men inte det senare), en stund senare kan dyka upp i manegen och från en böjlig stång utföra alla möjliga hisnande akrobatnummer och besvärsfritt virvla omkring i luften som ? ja, ett stycke sockervadd, kanske.<br>Det gäller alltså att vara flexibel. Och eftersom många av dagens cirkusar har rationaliserat bort de flesta av tidigare förekommande djur (en sann miljöpartists dröm, alltså) så gäller det i stället att satsa på kompetent mångkunniga artister (innan någon kommer på den briljanta idén att förbjuda dem också ? de kan ju faktiskt råka ut för olyckor).<br>Men den kvinnliga medlemmen i stångakrobattrion Angelis sålde som sagt var korv. Men åt knappast någon sådan själv, eftersom hon inte såg ut att väga alltför många kilo ? där hon befann sig i luften ovanför den stång som manövrerades av Virgel och Marinel. Som i sin tur hade ett eget nummer också, där det handlade om en annan slags akrobatik.<br>Närmare bestämt att kasta omkring med varandra och parera kasten med starka armar och lika starka ben. Dessutom hade de slängt in en hel del humor i sitt nummer också.<br>Årets upplaga av Cirkus Brazil Jack, som vanligt presenterad av en vederbörligen blixtrande och glittrande Carmen Rhodin, har nu i helgen avverkat Luleå och har kvar en rad stationer i hela länet som de kommer att besöka den närmaste tiden.<br>Det är en föreställning, strax under två timmar inklusive paus, då man köper varm korv av en eller annan akrobat och SOCKERvadd! av en eller annan cirkusanställd av annan status.<br>Själva upplägget innehåller hästar, hundar, till och med katter, clowner, jonglörer och luftakrobater. Samt en argentinare som hette Hugo Zamoratte och som var innehavare av den blygsamma lilla egenskapen att han kunde knyckla ihop sig själv och stoppa in sig i en möjligen dryga halvmetern hög flaskliknande konstruktion.<br>Herr Zamoratte, försedd med ett lurigt bondfångarutseende, hade uppenbarligen leder i sin kropp tillverkade av gummi. Han slog knut på sig själv. Vid upprepade tillfällen, till och med. Han gjorde ockå saker med sina händer, armar, ben som skulle innebära sjukpension om jag ens skulle fundera på att försöka mig på dem.<br>Han anlände in på scenen liggande i en minimal glaslåda ovanpå ett bord, som bars in av några cirkusarbetare.<br>Och innan det var över hade han alltså pressat sig in i en tingest, påminnande om en större och genomskinlig mjölkflaska. Till synes utan några besvär alls.<br>Så länge det går att hitta sådana artister så känns det helt motiverat med cirkusföreställningar.<br>Själv vill jag ju gärna ha elefanter, kameler, sjölejon och allt sånt också. Men får man inte det så får man låta sig nöjas med fröken Darjas mycket samarbetsvilliga små hundar (delvis hopprepshoppande) och katter, Gabi Donnerts dressyrnummer med ett antal direkt tålmodiga hästar, ett gäng av gradvis allt mera anarkistiska clowner samt en kvinnlig jonglör, som obesvärat höll i gång ett antal rockringar; med sina händer och med sin kropp samtidigt, och en kvinnlig luftakrobat som hastigt for iväg uppför ett från cirkustältets tak nedhängande rött draperi och sedan klängde omkring i det. Helt utan några säkerhetslinor, för övrigt.<br>Ett cirkusbesök är alltså generellt sett inte alls längre som det var förut. Det doftar inte ens sågspån annat än när hästarna uppträder. Vilket ju på sitt sätt är rätt uppseendeväckande.<br>Men Brazil Jack lyckas ändå, efter förutsättningarna, med att upprätthålla en klart godkänd klass. Och har man en attraktion som Hugo Zamoratte (man känner ju till andra sorters relationer till flaskor men den som herr Zamoartte har är alltså tämligen speciell) på programmet så kan man ju känna sig ganska lugn. Vi talar om förmodligen väldigt få, om ens några alls, efterföljare eller paralleller där.<br>Och så länge någon står och försäljer och skriker om SOCKERVADD!!! så är det helt OK.<br>Då är det cirkus.<br>Också.<br> <br>
