Inspark: Konsten att bo på jobbet

Ibland skulle jag ge nästan vad som helst för att slippa ge mig ut i kylan/blåsten/regnet/snöovädret och i stället tassa runt i mjukiskläder hemma hela dagen. Med en dator nära till hands skulle ju jobbet gå att göra lika bra från vårt kombinerade lekrum/datarum som från tidningshuset. Jag skulle inte låta mig störas av vare sig legobitar på golvet eller den inte så fullt ergonomiska arbetsställningen. Inte de första dagarna i alla fall ... Men sedan skulle jag nog sakna både arbetskamraterna och min bekväma arbetsplats. En som vet hur det är att bo och jobba i samma hus är konsthantverkaren Anna-Stina Eriksson på Renön i Piteå. När hon och maken Rolf byggde sitt andra hus var den stora verkstaden/ateljén en lika viktig del av byggnaden som själva boytan. Den 100 kvadrat stora ateljén är Anna-Stinas arbetsplats, det är här hon tillbringar större delen av sin vakna tid. Anna-Stina hade jobbat som tandsköterska i många år innan hon bytte bransch, det var när hennes tredje dotter föddes som den konstnärliga ådran fick blomma ut. Dottern Maria föddes med Downs syndrom. Anna-Stina visste att något var fel redan innan Maria föddes, diagnosen blev bara en bekräftelse på det hon anat. I ilskan och frustrationen började hon jobba med lera, det var ett tacksamt material när hon ville få utlopp för sina känslor. Leran kunde man banka på och kasta i väggen. I dag säger Anna-Stina att hon är så tacksam för att Maria kom till dem "hon har lärt oss så mycket, inte minst om lyhördhet, kroppar och kroppsspråk". Dessutom är Maria i dag själv en fena på att jobba med lera, hon är ju i praktiken uppvuxen på drejskivan. Titta in hos Anna-Stina på sidorna 5-6-7. Tolv dagar kvar till julafton och de som har framförhållning har alla klapparna färdiga redan. För oss andra som kan behöva lite inspiration på vägen kommer klapptipsen nedan väl till pass. Eller varför inte kika på "bästa tipset", här intill? Där får du idéer om gåvor som barnen själva kan tillverka till mormor och farfar. Trevlig läsning!