Roland blev förbannad när banken sa nej. Han ville låna 35 000 kronor för att köpa det där garaget han hittat i Piteå men tvingades nu tänka om. Men istället för att bli bitter gjorde Roland som han brukar göra – han tog saken i egna händer. Han packade motorsågen och åkte till föräldrahemmet i Lomträsk där han fällde de träd som skulle komma att bli det unika timmerhuset i Hedensbyn.
Stockarna sågade Roland själv till fyrtumstimmer vid sågen i Yttre Lansjärv. Han hade aldrig jobbat på sågverk men fick en snabb instruktion och kunde sedan genomföra jobbet.
Det var ett tungt arbete. När de stora stockarna var nykapade och skulle hanteras på sågbordet så var vikten nästan det dubbla jämfört med om de fått ligga och torka.
Det fanns ett problem till som Roland var tvungen att lösa. Han hade aldrig timrat i hela sitt liv.
Men även den här gången fick han en snabbutbildning när en kunnig kompis gjorde de första tre knutarna i bygget innan Roland fortsatte ensam och färdigställde projektet.
En del har kallat det hus, andra har sagt konstverk och vissa har frågat varför han byggt sig en kyrka. Roland blinkar med ögat och säger att det inte alltid handlat om positiva kommentarer, ibland har det varit både avundsjuka och jantelag inblandat.
– Men jag har inte byggt den här för att väcka uppmärksamhet, jag har byggt den för att jag tyckt att det varit roligt och för att jag inte ville bygga som alla andra, säger han.
Vis av erfarenheten som alla byggtimmar gett honom säger Roland i dag att timring är enkelt. Eller i alla fall betydligt enklare än många tror. Han har gått från att vara novis inom området till att hålla i timringskurser för Vuxenskolan i Överkalix.
Knepet för att lyckas är att hela tiden tänka långt framåt under byggnationen, tipsar Roland.
– När det gäller timringar är det betydligt svårare att backa bandet och rätta till det som blivit fel.
En del av inspiration har han fått från vikingatiden och en annan del av allt som finns runt omkring honom i naturen. Det vackra.
I huset ställer Roland ut sin konst. Bland annat ett 20-tal trätavlor där han med kniv skurit ut motiven och sedan färglagt. Konstverken fanns att beskåda under Nattfestivalen i Korpilombolo i december.
Det är graveringsjobbet som är det svåraste men också det som Roland tycker är roligast.
– När man sitter och skär mönster måste man vara fokuserad som en idrottsman. Det är fantastiskt att jobba med trä men man måste hela tiden vara väldigt försiktig. Med till exempel horn är det mycket enklare.
Många av Rolands speciella trätavlor är detaljrika men lämnar också mycket åt betraktaren att bestämma vad motivet föreställer. Det är så han vill ha det.
– Nog kan väl en sån här tavla vara lika fin att ha på väggen som en Rembrandt som kostar hundra miljoner och varken liknar det ena eller det andra, säger Roland och håller fram ett av sina konstverk. Motivet får ett djup medan man betraktar det.
Tavlan visar vatten, fjäll, sol och himmel och någon som blåser i en lur. Kanske på en myr. Kanske i ett annat land. Kanske så långt bort som barndomen.
Roland ler när han hör vilka associationer hans tavla skapar.
– Det kanske är du, säger han tyst.
Graveringar i takstockarna gjorde Roland när envisa regnmoln hade långtidsparkerat över Hedensbyn. Under flera veckor kunde han inte göra annat än att skrapa vatten från den nygjutna husgrunden. Han blev less och spikade ihop ett regnskydd där han kunde fortsätta med husprojektet.
Att använda det något nötta uttrycket många strängar på sin lyra är inte fel när det gäller Roland. Dels är han musikern som i ungdomen tog avstamp i Rolling Stones och Beatles och senare i livet landade i folkmusiken. Med trion Rolands spelmän sågs han senast under Nattfestivalen i Korpilombolo.
Han är fiolbyggare och knivmakare, stenslipare och flugbindare och han tillverkar kåsor. Bland mycket annat.
Roland menar att det är de ekonomiska begränsningarna som har påverkat hans färdigheter. Han har ett eget ännu okänt ordspråk som beskriver hans tankesätt. ”Fast du står framför en till synes svart vägg så finns det alltid ett hål igenom”.
– Jag har aldrig haft pengar för att köpa färdiga grejer så man har alltid fått sätta sig ner och klura ut hur man ska lösa problemen som uppstår. Man har fått prova sig fram.
Längst in i timmerhuset har Roland breda kraftiga träskivor som skickats till honom från vänner i Schweiz. En födelsedagspresent som han ännu inte bestämt vad det ska bli av. Kanske bord eller bokhyllor.
Roland var i unga år en av Vifast Björklunds lärjungar. Det var den mångsidige kulturpersonligheten som bland annat lärde honom smide och visade honom vägen in folkmusikens värld. Det var också Vifast som uppmanade Roland: ”Använd dina händer, du har det i dem”. Roland tog orden till sig och har genom åren levt för att bevara mångfalden inom historia, konst, musik och hantverk.
Under marknaden sommaren 2010 uppmärksammades Roland när han fick Kulturpriset av Överkalix kommun.
För Roland var det som att få Nobelpriset.
Han blir allvarlig, nästan lite rörd när han berättar om sina känslor den där soliga julidagen.
– Jag hade aldrig kunnat drömma om det. Det kändes som att man för första gången blev rumsren i sin egen kommun.