Jag läste nyligen en artikel i Göteborgs-Posten, GP, om en lägenhet som varit till salu en tid i staden. Många visade sitt intresse för lägenheten, men trots detta var mäklaren tvungen att ta bort den ur utbudet. Anledningen? Den var helt enkelt för liten.<br>Lägenheten var på tio kvadratmeter, och så litet kan man inte bo enligt de bestämmelser som finns. Det finns nämligen regler för vad som måste få plats för att ytan ska kunna räknas som ett boende. Och i en lägenhet på tio kvadratmeter får man inte bo. Den får användas som kontor, men man får inte övernatta eller bo permanent där.<br>Enligt GP lockades många studenter av den lilla lyan, eftersom hyran låg på en femhundring i månaden. Mäklaren menar att lägenheten rymmer en arbetshörna, soffa och tv-hörn, badrum med duschplats, toalett och handfat, samt en kokvrå. Men det räcker alltså inte.<br>Det är Boverkets regler som gäller för vad som definierar en bostad. Bland annat så måste det finnas fönster som upptar minst tio procent av golvytan, rummen ska vara tillgängliga för en person i rullstol och det måste finnas minst ett rum med inredning och utrustning för personhygien.<br>Den första tanken jag fick när jag läste artikeln var ?klarar man verkligen av att leva på tio kvadratmeter?!?. Men så kom jag på att jag faktiskt har gjort det. Eller ja, det var några kvadratmeter mer, minns inte exakt men runt tolv kvadrat var det. Det var i Uppsala och jag bodde så i något år, innan jag svarade på en annons i lokaltidningen och blev inneboende hos en främling.<br>När jag tänker tillbaka så fick jag faktiskt plats med en hel del i det där lilla rummet. Visserligen delade jag dusch med två andra tjejer (en egen toalett fanns på rummet), och köket hade vi gemensamt. I början var det en stor omställning att bo så litet, men jag anpassade mig förvånansvärt snabbt. Märkligt ...<br>Isabelle Norman och David Sällström i Piteå vet också hur det är att anpassa sig till nya ytor. Men i deras fall var det tvärtom. De flyttade in in i ett hus på närmare 400 kvadratmeter (garaget inräknat) och utökade sin boendeyta med 310 kvadratmeter. Först hade de undrat hur de skulle kunna fylla allt utrymme, men det där löste sig ganska omgående. De vande sig snabbt och i dag använder de i stort sett alla rum. Det är intressant hur lätt vi människor har att anpassa oss efter förändringar.<br>På mitten får ni veta mer om Isabelle och David och deras stora hus.<br>Trevlig läsning!
