När min mamma häromveckan gick igenom sina skåp dök den upp igen efter alla år - traven med de brunsenapsgula lerskålarna jag tillverkade på bildlektionerna under skolåren i Haparanda. När jag för längesen nekade att ta med mig dem i flyttlasset hemifrån och tipsade mamma om att kasta lerskålarna hade hon istället på klassiskt mammavis sparat dem! Nu tyckte hon att det var dags för skålarna att flytta hem till upphovskvinnan. Även om skålarna är charmigt *ähum* sneda, vinda och glasyren inte ens täcker alla ytor så är det faktiskt ändå lite kul att de finns kvar. Detta är ju det närmaste ett konsthantverk mina händer kommit genom åren.<BR><BR>Det var under bildlektionerna på gymnasiet som jag fick pröva att dreja och jobba med lera, något jag gärna skulle göra igen om jag hade tillgång till lokaler och material. Och tid. En annan som drömde om "riktiga" bildlektioner i just Haparanda var Sanna Haverinen. För hennes del blev lektionerna en besvikelse. Hennes förväntningar var högt ställda och när hon inte fick utlopp för all sin kreativitet där fick den istället blomstra hemma. I hemmet fanns gott om konstnärsmaterial att pröva i och med att Sannas pappa var försäljare av just konstnärsmaterial. <BR><BR>Det var inte alltför oväntat att Sanna gick vidare från Haparanda till en designutbildning i Stockholm. Under utbildningstiden träffade hon också de tre tjejer som hon nu driver designgruppen defyra tillsammans med. Designgruppen har efter några tuffa hundår fått lite snurr på verksamheten. Defyra har bland annat tagit fram en teservis som tillverkas och säljs i Japan. Deras färgstarka, screentryckta kökshanddukar säljs på Designtorget och många har uppmärksammat de stolar som tjejerna tillverkat att gamla träskidor. När ett tyskt sportklädesföretag fick syn på de lekfulla skidstolarna lämnade de genast in en beställning på 40 likadana till sina showrooms i Europa. <BR><BR>I veckans Hemmavid tittar vi in både i defyras lilla showroom i Stockholm och i Sannas egen lägenhet strax utanför stan. Trevlig läsning!
